Dansteater i Gottsunda

Det är repetition på Gottsunda Dans & Teater i Uppsala. I dag, fredag, hålls öppna repetitioner och på tisdag blir det urpremiär för dansföreställningen Kalila och Dimna .
- Det här är en uppsättning för barn i åldern 6-12 år som bjuder på en dansant saga från fablernas värld.
- Jag har tidigare gjort föreställningar med tolkningar kring integration och sociala problem. Nu ville jag välja en berättelse utifrån och fastnade för den här sagoberättelsen med österländskt ursprung som är mycket känd i arabvärlden, berättar koreografen Sofia Nohrstedt, tillika konstnärlig ledare vid Gottsundateatern.

Den ursprungliga berättelsen är en lärodikt, en så kallad furstespegel, som lär ut levnadsvisdom, nedtecknad på 700-talet. Berättelsen om de båda schakalerna Kalila och Dimna, som tjänstgör vid lejonets hov, har sedan inspirerat en rad konstnärer och diktare, till exempel den franske författaren La Fontaine.
- Historien har dramatiserats tidigare men inte gjorts som dans. Ursprunget är en rejält grym berättelse, men jag har bearbetat, förenklat och anpassat berättelsen till en dansföreställning för barn, säger Sofia Nohrstedt.

Av 50 fabler har fyra valts ut och fogats samman med ramhandlingen om schakalerna vid lejonhovet. Berättaren Hans Wärnsberg knyter ihop historierna om klokhet, konspirationer och vänskap.
- Vi försöker undvika det pekpinnemässiga och jobbar mycket med humor, säger Sofia Nohrstedt.
I uppsättningen uppträder tiotalet olika djurfigurer. För koreografen Sofia Nohrstedt och dansarna Anna Ehnberg, Elimia Haregot och Frida Holmström har det varit en utmaning att skapa rörelsemönster och ge schakalerna, lejonet, haren, räven och de andra djuren gestalt. Bilder på djur och naturfilmer har flitigt studerats.

Dansarna tar en paus och sträcker ut på scenen.
Alla har ett par roller var. Anna Ehnberg är mest förtjust i sina roller som schakalen Dimna och hare. Elimia Haregot tycker att hennes schakal Kalila är roligast att dansa, men svårast är oxen. Frida Holmström som bland annat dansar lejonet uppskattar den direkta respons som dansarna får av barnen i publiken.
Alla i gruppen är nu laddade för att möta publikens reaktioner.

Dansteater i Gottsunda

Lejonkungen på scenen verkar modig. Schakalerna är ängsligt inställsamma, de kråmar sig och gnyr undergivet. Men plötsligt brölar en oxe och lejonet blir vettskrämt. Strax följer en skimrande berättelse som visar att den lilla fisk som simmarsin egen väg kommer längst.