För att förstå får vi vrida tiden tillbaka till 1982.
– Min mamma vann en resa till New York. Istället för att åka själv, gav hon den till mig och det blev en lyxig vecka med limousine, diamantvisningar och fantastiska middagar, berättar Maud Karlsson, som på den tiden var nyutbildad dansare från Balettakademien.
När veckan var slut kunde ingenting få henne att vända hem till Uppsala.
– New York är ju dansens Mecka och det kändes som mitt öde att stanna. Jag var nästan pank, livrädd för tunnelbanan men sökte jobb som dansare och fick det. Samtidigt jobbade jag som bartender, mäklare och brottare. Efter några illegala år gifte jag mig med en kompis för att få green card, säger Maud Karlsson.
Berättelsen om hennes liv har likheter med den amerikanska efter-college-film vi alla har sett. Och som filmer sig bör accelererar dramatiken.
Maud Karlsson började smygande få mer ont i kroppen än vad som är normal daglig smärtdos för dansare. Hon knaprade värktabletter och bet ihop. Men tabletterna hjälpte dåligt, lederna i ryggen stelnade och hon började få ångest för att kroppen inte fungerade. Att dansa var hela hennes identitet och tillvaro.
– Det var fruktansvärt att inte kunna röra sig. Periodvis kunde jag knappt tvätta eller klä på mig, säger hon.
Hon åkte hem till Uppsala för ett dansevent. Väl hemma drömde hon om familjens tidigare hund, den långhåriga taxen, Jesper. I den nattliga drömmen hjälpte han henne med en massa saker. Han körde motorcykel och Maud satt på pallen, han pratade engelska och hon blev förvånad. Han gav henne nyckeln till en lägenhet och i den såg hon sin rygg och på den växte fullt av mörklila blommor. Det var en vacker vision och hon kände hur lederna blev mjuka och smärtan försvann.
– När jag vaknade morgonen efter hade jag en hel dag med en smärtfri och mjuk kropp, säger Maud Karlsson men tillägger snabbt:
– Fast det var bara temporärt. Dagen därefter var smärtan och stelheten tillbaka, säger Maud.
Men drömmen om hunden och den friska kroppen etsade sig fast i Mauds minne. Av en ortoped fick hon diagnosen ärftlig ryggradsreumatism och illa däran var hon tillbaka i Uppsala. Sjukdomen kom som ett dråpslag och i den stunden tvingades hon avbryta sin danskarriär.
– Det var några jobbiga år med en identitetskris när jag försökte komma underfund om vem jag var om jag inte kunde dansa. Då var jag helt förkrossad men i efterhand är jag tacksam för de tre åren som tvingade mig att hitta andra konstnärliga uttryck och nya vägar att nå dit, säger hon.
Hon använder fortfarande dansen som uttrycksmedel, som performanceartist och koreograf dansar hon på annat sätt och kroppen mår bättre nu. Hon målar och hela sommaren har hon omvandlat hunddrömmen till skulptur. För att gestalta känslan av den stela ryggen har hon hamrat i plåt och gjutit av sin rygg i gips. De lila blommorna ur drömmen symboliserar huvudets kreativa kraft.
Skulpturen ska ställas ut på Art hearts fashion i samband med modeveckan i New York 12 –14 september. Då visar hon även sin konstfilm ”Her self” som är regisserad av Judy Lieff från New York och Martin Lima de Faria från Uppsala. Han deltar också med fotokonst. Filmen ”Her self” visades på Cannes internationella short film corner och handlar om en kvinna som fastnar i en självpåtagen roll och inte kommer utanför sin egen ram. Väldigt olikt Maud Karlsson själv.