– Vi tänker framåt och minns bakåt. Men vi har ofta svårt att befinna oss här och nu, säger Birgitta Egerbladh i en paus i repetitionsarbetet på Stora scenen.
– I vardagen är det många upprepningar, vi går upp, äter frukost, lämnar barn på förskolan och åker till jobbet. Ska det alltid vara såhär, kan man undra. Föreställningen handlar delvis om det.
Bakom oss rullas stora gråsvarta dekorstycken runt på scenen av scenteknikerna och skådespelarna fladdrar ut i kulisserna, svettiga och varma efter att ha rört sig över hela scengolvet. De kvinnliga i slinkiga aftonklänningar och de manliga i mörk kostym har rört sig över scenen ömsom vackert och grandiost, ömsom fumligt och ängsligt.
Birgitta Egerbladh beskriver sin nyaste dansteaterföreställning som ett collage av tankar och känslor, scenkonst där var och en kan hämta intryck och göra egna associationer.
Hon berättar att hon aldrig har traditionell handling i sina dansteaterföreställningar och inget skrivet manus i förväg. Tillsammans med skådespelarna och/eller dansarna arbetar hon fram föreställningen och först mot slutet av repetitionsperioden börjar de ana vad det hela verkligen ska handla om. Det är alltså först nu "Som i en dröm" börjar ta form, en vecka före premiären.
– Vi började med kroppen och rörelseövningar strax före sommaren. Det var för att öka lyssnandet till kroppens signaler och känslor som kommer upp. Men i mina föreställningar finns det ofta med text också, inte bara dans och rörelse.
– Jag gillar när det blir kontrastverkan mellan humor och allvar. Det jag verkligen vill är att lyfta fram kroppens språk vid sidan av det talade.
Birgitta Egerbladh har hyllats och fått utmärkelser för sina egensinniga föreställningar som ofta rymmer en sorts kroppens komik och ett stort mått av igenkänning, kroppsliga minnen, gemensamma för de flesta. Hon har arbetat med utbildade dansare men också mycket med inte så danstränade skådespelare och humorgruppen Klungan. Mindre känt är kanske att hon skriver musik också. Något hon började med som tonåring bland annat till sin pappas jazzgrupp, men också teatermusik.
Hennes "Tjechovträdgården" (2004) prisbelönades och blev en flerårig långkörare på Stockholms stadsteater, verket med den sanslösa titeln " Se oss flyga fram över scenen i fruktansvärda hastigheter" (2011) med humorgruppen Klungan turnerade i hela landet för utsålda hus, för att nämna ett par exempel. Och i vår ska hon till Dramaten för att sätta upp barnföreställningen "Bråttom, bråttom", dansteater om hur det kan vara att vara barn när vuxna jämt måste skynda iväg.
– Det mesta jag gör handlar om hur vi människor lever och att det inte är så lätt alla gånger. Vi har alla tillkortakommanden och det tycker jag är viktigt att berätta om. Men själva upplevelsen av dansteaterföreställningarna är öppen, det är upp till var och en vad man tar med sig härifrån.
Det är inte riktigt första gången hon arbetar i Uppsala. Bland annat medverkade hon i en nyårsrevy och gjorde musik till Panikteaterns uppsättning av "Sparvel" på 1980-talet och gjorde koreografi till "Historien om en soldat" och en Tjechov-pjäs för Uppsala stadsteater på 1990-talet. Men det är första gången hon gör en egen dansteateruppsättning på Uppsala stadsteater och tycker det är roligt att man där har valt att satsa på stora scenen.
Urpremiären av "Som i en dröm" blir på lördag 4 februari.