Daniel Boyacioglu har orden i sin hand
Från hiphop-poesi till I väntan på Godot och nu turnerande radioteater. Daniel Boyacioglu banar sin egen väg genom kulturvärlden. 24-25 februari kommer han till Enköping.
- Vilket, inte vilken, och från, inte ifrån. För att jag vill ha det så. Det är jag som är det språkliga geniet i sammanhanget, säger han.
Vem annars?
Rytmisk poesi
Daniel Boyacioglu blev Kultursveriges älskling när han för ett par år sedan turnerade med spoken word-föreställningen Ät kött och demonstrera mera. I lite illasittande kostym och gympadojor levererade han rytmisk poesi om vår samtid på ett sätt som inte tidigare hörts på svenska teaterscener. Och så var han från förorten Hallunda, där de gråa höghusen lutar sig över integrationsproblem, brottslighet och arbetslöshet. Och så var han bara 20 år. Och så sa han de där sanningarna om hur vårt land blivit som ingen annan sa.
Klart han gullades med.
Inte kritvitt
Sedan dess har faktiskt lite hänt med det svenska kulturlivet. Jonas Hassen Khemiri bevisade med Ett öga rött att det går att skriva invandrarsvenska om existentiella frågor och ändå gå hem hos den bokläsande allmänheten. Johannes Anyurus skrev förortspoesi med Illiaden som utgångspunkt i Det är bara gudarna som är nya. Det är inte lika kritvitt längre.
Och Daniel Boyacioglu kan göra sin egen grej utan att behöva bära hela kulturelitens längtan efter den genuina direkt-från-gatan-känslan på sina axlar.
Radiokabaret
Nu har han gjort en radiokabaret som bygger på poesi, dikten Sömn i tanken eller tanken i sömn. Så sjunger han lite och har med några roller, sin lillasyster när hon just hade gjort slut med pojkvännen, till exempel. Och en före detta uteliggare och tung narkoman som får berätta roliga skämt och så småningom sin egen historia. Det handlar om samhället, men är inte politiskt, enligt Daniel Boyacioglu.
- Jag skulle beskriva det som humanism. Vilket kabaret kommer du från har en humanistisk prägel redan i titeln, och rollerna som tar plats pratar om det också. Allt jag gör är humanism.
Hur är det att göra radio?
- Skit, skitkul! Man kan vara mycket mer fysisk än man tror bara med en ljudbild. Vi har arbetat så att vi slängt upp en massa färg på en duk och sedan skrapat fram någonting. Det är skitgrymt.
På Dramaten
I höstas gjorde Daniel Boyacioglu Dramaten-debut som Lucky i Becketts I väntan på Godot, med Krister Henriksson och Jonas Karlsson som Vladimir och Estragon Det var första gången som han var med i en riktig pjäs, men han tycker inte att det är så stor skillnad.
- Det jag är bra på är ord och rytm och det har jag hållit på med i allt jag gjort professionellt, förutom när jag jobbade på macken. Även som Lucky har jag fått tolka monologen som jag vill. Jag har inte ändrat några ord men jag har skapat min egen rytmik. Det känns bara som roliga utmaningar varje gång jag gör något nytt.
Hemsk pjäs
Nästa nya spår för Daniel Boyacioglu är att skriva dramatik för en hel ensemble. Nya Angeredsteatern i Göteborg har beställt en pjäs av honom med premiär den 3 september. Till hösten gör han också regidebut med en egen pjäs som sätts upp på Teater Scenario i Stockholm - om kvinnomisshandel.
- Jag måste säga det här. Det är väldigt, väldigt personligt.
Därför vill han också regissera själv, för att inte någon stor regissör ska komma och sätta sin konstnärliga prägel på det som inte ska bli så jävla bra, bara viktigt. Texten och orden måste få stå för sig själva.
- Det kommer att bli betydligt ordfattigare än det jag skrivit tidigare. Och hemskt. Det kommer inte att finnas något kul med det. Det ska bli kul att se vilka i publiken som är kvar till andra akten. Det ska bli bland det hemskaste man sett.
Varför det?
- Det handlar om kvinnomisshandel och våldtäkt inom äktenskapet och det finns inget mysigt med det. Det är ren och skär äckelhet.
Vilket kabaret kommer du från har premiär den 20 januari i Sunne.
Så jobbar vi med nyheter