Dåligt med flyt i Herngrens nya film

Ibland kan man ju tycka att det inte ska gå att klä av den moderna mannen så mycket mer på film. Fast det är klart att det är ett ämne som håller länge än, på gott och ont. Måns Herngren gör det dessutom ganska bokstavligt, åtminstone ned till badkläderna.
Hans nya film, skriven ihop med journalisten Janen Magnusson, handlar om ett kompisgäng som av olika orsaker ger sig på manligt konstsim, en numera ganska så udda sport.
Upplägget påminner mer än lovligt om den engelska komedin Allt eller inget där ett gäng ur brittisk arbetarklass försöker sig på en Chippendale. Också där fanns underdogperspektivet som en viktig ingrediens.

Här är den främste "underhunden" Fredrik, spelad av Jonas Inde. Han är arbetslös journalist, till och med på egen begäran i ett sist utslag av onödig stolthet. Dessutom är han sedan ett tag skild med dålig kontakt med sin tonåriga dotter. (Det låter nästan som en svensk deckare.)
Måns Herngren har gjort en långsamt berättad film med komediton men utan stora skratt - om nu inte någon tycker att det oemotståndligt roligt med medelålders män i badbyxor som simmar konstigt. I stället är det en stundtals varm berättelse om att försöka hitta rätt i livet, våga växa upp, vänskap och inte minst en skör far-dotterrelation.

En del stora leenden, igenkännande och inkännande, bjuder filmen på dock på. Det är ett slags må-bra film, väl tillrättalagd på sina ställen, fånig på andra men med en berättarton som ändå fungerar bitvis trots att Jonas Inde inte är någon större skådespelare. Det funkar dock hyggligt i jämnklang med hans rollfigur.
Det är en bit till ett magplask men Allt flyter tillhör inte årets bättre svenska filmer, där är konkurrensen större. Jag tror också att för att säga något nytt om svenska - och andra - män krävs nya perspektiv och uppslag.

Dåligt med flyt i Herngrens nya film

Måns Herngrens nya film allt flyter lockade Björn G Stenberg till ett antal småleenden och en rejäl medkänsla, dock inte till konstsim eller större skratt.