”It didn’t pay for the lights to be on” svarade Atlas Cinemas Chris Baxter till Los Angeles Times på frågan om hur filmen gick i Ohio, USA. Och efter att ha sett filmen är det inte svårt att förstå varför. LOL är varken övertygande eller särskilt sammanhängande som film och vad Azuelos egentligen vill ha sagt är fortfarande mycket oklart. Regissören gjorde redan 2008 en fransk film med samma namn och har nu valt att göra en amerikansk version med Hannah Montana-stjärnan Miley Cyrus i huvudrollen som Lola.
Övergången från Disney och tv-produktioner har inte varit smärtfri för Cyrus som tidigare medverkat i ”The Last Song” 2010. Då, som nu, spelar hon alltför aggressivt och oengagerat.
Inledningsvis så klargör Lola att alla hennes vänner kallar henne för Lol (blinkning till ordvitsen och filmtitel), vilket ingen sedan faktiskt gör. Därefter blir hon dumpad av sin kille och kär i sin killkompis. En rad incidenter inträffar sedermera tillsynes oberoende av varandra och det facebookas, chattas, twittras och sms:as till toner av musik som ligger lite för långt bak i tiden för att kännas ungdomlig och hipp.
Förutom de kärleksproblem som både Lola och hennes mamma Anne (Demi Moore) stöter på, så krisar det när Anne kommer över Lolas dagbok och får veta både det ena och det andra om sin tonåring.
Föga förvånande visar sig LOL vara en riktigt dålig idé från början till slut.