Dåliga recensioner - vardag för Rudberg
Hennes romankaraktärer är rika och snygga. De festar, hånglar och spyr. Men de talar också till läsaren på ett nära sätt, som till väninnor på väninnors vis. Denise Rudberg är Sveriges första chick lit-författare.
Foto: Anna-Lena Ahlström
- Samtidigt verkar det som att alla böcker som skrivs om kvinnor av kvinnliga författare mellan 30 och 50 år benämns som chick lit nu för tiden. Det förvirrar läsaren att alla böcker ska klämmas in i den här genren. Och det är orättvist mot både de renodlade chick lit-författarna och de författare som inte vill förknippas med genren, säger Denise Rudberg.
Hon identifierar sig allra mest med den frispråkiga och partajande Laura, och allra minst med den präktiga Jenny när hon får frågan om vilken av sina romankaraktärer hon tycker bäst om.
- Det är ju liksom roligare att umgås med någon som Laura, man vet inte vad som ska hända på nästa sida. Hon är helt enkelt mänsklig som tänker elaka tankar ibland och har låg självkänsla mellan varven.
Hon berättar att hon gått i terapi i fem år och att det är nyttigt för författarskapet.
- Det blir som ett arbetsredskap. Man lär sig att analysera alla sina relationer och kan utvecklas tillsammans med sina karaktärer.
Debutboken, Väninnan, kom ut år 2000. När hon började skriva på den två år tidigare hade ingen hört talas om chick lit. Och på frågan om hon är nöjd med boken svarar hon snabbt:
- Jättenöjd! På sätt och vis är den bästa bok jag skrivit, den har en nerv som debutböcker ofta har. Men jag utvecklats rent skrivtekniskt sedan dess - jag har till exempel lärt mig att inte introducera femton pers på de första tolv sidorna.
Alla Denise Rudbergs böcker har omslag med bilder av henne själv. Det var från början en slump och inte en medveten handling för att göra sig själv till varumärke. Men sedan visade det sig att folk retade sig på idén. Hon berättar att det leopardmönstrade Diane von Furstenberg-fodralet som hon har på sig på omslaget till debutromanen kommer hon inte längre i, så det kommer vi inte att få se igen.
Hon skrattar.
Det har blivit en sorts sanning att Denise Rudberg får dåliga recensioner, att kritikerna rynkar på näsan. Men hon har kollat upp hur det egentligen ligger till, och det visade sig att i början var ungefär hälften av recensionerna positiva. Dåliga recensioner blir hon inte ledsen av.
- Men det är klart jag kan gå omkring och fräsa en dag. Och kanske vilja skicka något äckligt på posten till recensenten.
Och så skrattar hon igen.
Det hon ofta får kritik för är hur hon beskriver sina karaktärers jagande efter en man att bli ihop med, att lyckan är komplett först när man funnit kärleken.
- Men vad jag försöker säga är att tvåsamheten inte är en fälla. För i så fall har jämställdheten inte kommit någonstans. Det är inte svårt att leva ensam med sina knäppa rutiner. Det svåra är ju att kompromissa, att dela sina frukostvanor med en annan människa, säger Denise Rudberg.
Så jobbar vi med nyheter