Dags för Uppsalas nya kulturhus
Finns det en glädje som är så stor att man kan spricka? I det tillståndet befinner sig nog många Uppsalabor i dag, när Musikens hus invigs. Det största och mest spännande som hänt i Uppsala på år och dag blir denna septemberlördag verklighet, skriver Bo-Ingvar Kollberg.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Först diskuterades bygget av huset länge och väl. Sedan vad det skulle fyllas med. Uppsala har begåvats med den första karaktärsbyggnaden sedan universitetshusets tillkomst. Det är ett lyft för hela staden och hela länet. Äntligen blir vår stad att räkna med för alla de arrangörer som hittills farit värdshus förbi, eftersom ändamålsenliga scener saknats. Ett av de få orosmolnen som finns kvar är proportionerna mellan konserterna och kongressverksamheten. Den senare behövs både för ekonomins skull och för att Uppsala hittills inte haft några motsvarande lokaler med samma kapacitet. Men hur kommer det att bli i framtiden, när önskemålen krockar från de olika användarna? Att musikverksamheten i så fall måste prioriteras är en självklarhet.
Vad sedan gäller innehållet kunde det i dagarna presenterade programmet för hela hösten 2007 knappast vara bättre. Även om man hade önskat att just denna bredd i utbudet gärna hade omnämnts redan under de år då debatten om önskvärdheten av ett konserthus i Uppsala var som intensivast. Likaså är en förhoppning på sin plats att man inte glömmer den pedagogiska uppgiften. Den gäller inte minst den klassiska musiken, som ibland upplevs som svår och främmande. Högt upp på önskelistan står också mera utrymme för den uppländska folkmusiken i hela dess omfattning. En tydlig markering hur viktig denna är i det musikaliska arvet vore att ge en av de mindre salarna namn efter den gudabenådade kompositören och nyckelharpspelaren Eric Sahlström.
Det talades förr i tiden om skillnaden i Uppsala mellan de östra och de västra stadsdelarna, på var sin sida om Fyrisån. Den klyftan är överbryggad sedan länge. Vad som gäller för framtiden är i stället integrationen av alla invandrarna. Här kan Musikens hus göra en stor insats, när man väljer repertoar. Höstprogrammet visar att man befinner sig i den tankens riktning. Annat som vore möjligt att genomföra är att låta Hovkapellet förlägga en del av sin ordinarie verksamhet från Operan till Uppsala. Simsalabim får vi med ens en hel symfoniorkester! Ytterligare en utmaning som väntar på att tas om hand är den genreupplösning som pågår lite varstans när det gäller de olika konstarterna. Musik och dans passar ihop som hand i handske, men även mellan musiken, bildkonsten och teatern är gränserna i dag långt ifrån entydiga. Att dansen ingår i programmet för september är därför ett steg åt rätt håll.
Musikens hus har genom en framsynt användning alla utsikter i världen att bli ett kulturhus för hela Uppsala. Där finns akustiska förutsättningar för de subtilaste och mest finstämda kompositioner, där finns utrymmen för hela spektret av mera vardagliga och lättillgängliga musikupplevelser. Det skall mycket till om den repertoar och de program som utlovas av Uppsala Konsert och Kongress och Musik i Uppland inte kan nå ända längst in i det flesta Uppsalabors alla skrymslen och vrår. För denna tidnings kulturredaktion liksom för hela Fyrisstaden väntar en musikhöst mera spännande än någonsin. Vi kommer undan för undan att redovisa våra professionella kritikers intryck. Tillsammans med läsarna hoppas vi på en fruktbar dialog med många givande samtal framöver.