Dags för Horace att dra motiveringen
KRÖNIKA. Lägg märke till motiveringen för Nobelpriset i litteratur när Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl i dag kl 13 i stålkastarnas sken i Börshuset läser upp texten. Den kommer att börja med "för" eller "som" och sedan följer en kort sats som i bästa fall fångar in ett författarskap med en snärtig elegans.
Gunnar Carlsson
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ja, det där med prismotiveringar är inte det lättaste. Första gången kan en motivering låta övertygande, men den retoriska glansen riskerar att blekna och den insiktsfulla kommentaren kan med tiden eka ihåligt.
Minns ni hur det lät i fjol när turkiske författaren Orhan Pamuk fick priset. Så här blev det då:
"som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning". De som läst Pamuk kan nicka instämmande om Istanbul och melankolin.
Om den brittiske dramatikern Harald Pinter lät det för två år sedan "som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum". Själv uppskattar jag raderna om vardagspratet och avgrunden och så länge inte förtrycket kopplas till officiella maktpositioner är det formuleringar som det är lätta att applåder från parkett.
Den som botaniserar på Akademiens hemsida långt tillbaka kommer dock att finna ganska tröga formuleringar. Eller vad sägs om motiveringen till att Knut Hamsun 1920 fick priset: "för hans monumentala verk Markens gröda" ?Punkt slut.
Ganska träaktiga finner vi i dag skrivningarna om Sigrid Undset (1928) "förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv" och Pearl Buck (1938) "för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk".
I dag prisas knappast ett enskilt verk och det låter som sagt annorlunda.
Däremot kanske Akademien skall vara lite försiktiga med att åberopa historiens musa. Hennes härjade anlete har skymtat åtskilliga gånger på senare tid. 1999 fick vi skåda "historiens glömda ansikte", 2001 "historiens närvaro" och 2002 var det dags för "historiens barbariska godtycke".