Är Sverige USA:s 51:a delstat? Det är lätt att få den känslan när man sitter och slözappar i soffan en vanlig tv-kväll. Rutan är ju full av pistolbeväpnade poliser som äter glaserade munkar, botoxade hemmafruar som powerwalkar iförda rosa träningsoveraller och ständiga referenser till främmande företeelser såsom thanksgiving, pretzels, root beer och babyshowers.
Själv har jag till och med slagits av den skrämmande insikten att jag faktiskt vet mer om hur en amerikansk rättegång går till än hur en svensk rättsprocess fungerar. Det är tv:s fel.
Placera mig på en gata i USA och jag känner mig nästan som hemma, som om jag promenerade runt i en välbekant film. Det är också tv:s fel.
För några decennier sedan kallade många detta för kulturimperialism. Inflytelserika debattörer ville göra gällande att USA medvetet infiltrerade och indoktrinerade våra hjärnor med sin massiva kulturexport. Det slutgiltiga målet skulle ha varit att förvandla Sverige till en Coca-Cola-bedövad och bubbelgumstuggande lydstat som snällt applåderade bombkampanjer i Indokina.
Någon sådan gigantisk konspiration har emellertid aldrig existerat. Den banala sanningen är att USA producerar en enorm mängd underhållning som vi svenskar har lärt oss att förstå och tycka om så mycket att vi gärna betalar för att bli översköljda av den.
Jag har gjort en ovetenskaplig stickprovsundersökning för att ta reda på hur stor amerikadominansen egentligen är i våra vardagsrum. I dag, lördag sänds det sammanlagt 219 program i de nio största, svenska tv-kanalerna. Av dessa program är 98 stycken (45 procent) amerikanska och 73 svenska (33 procent).
Svensk tv är alltså mer amerikansk än svensk. Studerar man statistiken lite närmare träder dock en annan bild fram. Inte mindre än 44 program (20 procent) i de stora kanalerna kommer från Storbritannien, Kanada och Nya Zeeland.
Snedfördelningen i tv-utbudet verkar alltså handla mer om språk än om amerikanisering. Vi svenskar orkar helt enkelt inte titta på program där de talar något annat än svenska eller engelska.
De enda undantagen i lördagens tablå är ett barnprogram från Norge (Vännernas stad, TV 4, kl 06.30) och en klassisk konsert från Schweiz (Den sjungande cellisten, SVT 2, kl 17).
Barnprogrammet är dubbat till svenska och konserten framförs förstås på det universella musikspråket. Därefter återstår två avsnitt av det tyska nyhetsmagasinet Deutsche Welle som tv 8 sänder klockan 05 och 06 på morgonen, om nu någon tittar då.
Det är nog dags för oss att göra upp med vår fobi för främmande språk. En hel tv-värld ligger och väntar på att bli upptäckt därute.