John Sjögren: Dagens i-landsproblem

Semesterläsningens vägar äro outgrundliga.
Blunda och tänk semester. Chansen att du för din inre syn ser dig själv liggandes i en hängmatta, slappt läsandes en god bok, är rätt så stor. Till den idylliska bilden av den perfekta sommarsemestern hör ju faktiskt, åtminstone för många av oss, litteraturen. Den stora frågan som alltid uppstår inför varje semester är dock vilken bok man ska ligga där i hängmattan och slöa tillsammans med. Det är faktiskt en avgörande fråga, som på många sätt påverkar hur semestern (dessa dyrbara och alltför flyktiga dagar) kommer att arta sig. Frågan har, i alla fall för mig, fått sådana dimensioner att den närmast förvandlat det som är menat att vara en avslappnande njutning till en kravfull plåga. Så många böcker att läsa. Så lite tid. Läsningen blir helt enkelt ett stressmoment, just under de veckor på året då all stress är tänkt att rinna av en.

För mig har semestern blivit den tid då jag i en vansinnig överskattning av min egen läsförmåga tror mig kunna läsa i kapp alla de intressanta böcker jag inte hunnit läsa under våren. I semesterpackningen hamnar en hel drös med böcker, som jag givetvis aldrig kommer hinna att läsa. Resultatet av denna jakt på den perfekta semesterläsningen blir därför nästan alltid en massa påbörjade men aldrig avslutade böcker. Den där idealiska boken är inte helt lätt att finna, den som inte är för svårgenomtränglig men inte heller alltför lättviktig, den som erbjuder ett så där alldeles lagom tuggmotstånd. Under den semester som jag nyligen avslutat var det flera böcker som påbörjades för att strax kasseras. David Foster Wallace Blek Kung: för postmodernt pretentiöst. Don DeLillos Spelare: för svartsynt deprimerande. Inger Christensens Det: för språkligt avancerat. Alla tre böckerna alldeles säkert lysande, men som hängmatteläsning knappast idealiska.

Mina ”lässvårigheter” förmildras knappast då en av mina favoritsysslor på semestern, förutom att lönlöst leta efter den perfekta skönläsningen, består i att besöka mer eller mindre välsorterade loppmarknader. På dessa köper jag företrädesvis, ja just det, böcker. Och är det någonstans som ens övertro på den egna läsningskapaciteten når oanade höjder så är det på en loppmarknad där fyra hela rum, från golv till tak, fyllts med böcker, och där genomsnittspriset per bok är sisådär fem kronor. En sådan shoppingutflykt slutar självfallet med att det efteråt, förutom de redan medtagna böckerna, står ytterligare tre papperskassar fulla med potentiell sommarlektyr bredvid hängmattan. Beslutsångesten är nu total.

Tillslut blir en av få böcker jag läser från pärm till pärm under semestern en tunn volym av karmelitbrodern Wilfrid Stinissen, Evigheten mitt i tiden. En bok som grundligt kritiserar vår genomstressade livsstil och poängterar vikten av att kunna ”lägga sig raklång i nuet”. Jag inser att jag har en del att ta till mig av denna bok.

Jag lägger mig raklång i hängmattan, låter böckerna vara.john.sjogren@unt.se