När Columbus landsteg i Amerika skrev han några rader i sin dagbok. Precis på samma sätt som den numera världsberömda judiska flickan gjorde då hon gömde sig på en vind undan nazisterna. Utdrag ur deras och 363 andra personers dagböcker ryms i författarna Anders Bergmans och Emelie Perlands nyutkomna bok ”365 dagar” (Historiska Media).
– Vi upptäckte att det fanns svenska antologier med såväl dikter, noveller, essäer som brev men inga om dagböcker så vi bestämde oss för att reparera det hålet, säger Emelie Perland, författare och till vardags med. lic. och doktorand i neurovetenskap vid Uppsala universitet.
Tillsammans med sin medförfattare och sambo, litteraturvetaren Anders Bergman, har hon gått igenom cirka 900 dagböcker varur en text för var och en av årets alla dagar slutligen valdes. Här finns allt från världsomvälvande händelser och kända personer som Anne Frank, Marie Curie, Mozart, Virginia Woolf och den svenske Christer Fuglesang, som berättar hur svårt det är att gå på toaletten i rymden, till de mera vardagliga händelserna med helt okända människor.
– Dagboken är unik som genre eftersom den är så bred och inte minst eftersom det är så ovanligt stort antal kvinnor som kommer till tals, säger Anders Bergman.
Det finns också en viss skillnad i mäns och kvinnors dagboksanteckningar.
– Enligt somliga forskare lär kvinnorna skriva mer empatiskt och är duktiga på att leva sig in i hur andra personer känner. De skriver ofta om sådant de drömmer om medan männen, som ofta är etablerade personer, skildrar sin verklighet, säger Emelie Perland.
Att dagboken ofta fungerar både som igenkänningsfaktor och som tidsmaskin tycker de båda är dess styrka.
– Det är en klyscha men en befogad sådan. Man ska med rätta känna att man tjuvkikar över axeln på den som skriver. Samtidigt som det ska vara ett mysterium, precis som alla människor är en gåta längst inne, säger Anders Bergman.
Dagbokens födelse går att spåra ända till antiken med Pythagoras, som uppmuntrade till självreflektion, även om det är först under 1500-talet och renässansens Italien som fröet sås till den nutida dagboken.
– Då får man tillgång till papper och intresset för individen vaknar, säger Emelie Perland.
Till en början var dock dagboken mer av en kassa- och familjebok, men slutligen försvinner det ekonomiska och juridiska. Kvar blir det vi idag kallar den moderna dagboken, något som slog ut i full blom under 1800-talet, dagbokens guldålder.
I dag står vi inför ett vägskäl med internet och sociala medier och med dem alla nya sorters sätt att uttrycka sin vardag. Med all användning av Twitter och Facebook finns kanske en risk att det sker på bekostnad av just det traditionella dagboksskrivandet. Det har visat sig i det minskade antalet inskickade dagböcker till arkiven de senaste åren.
– Jag är på intet sätt motståndare till datorn, och dagboken har genomgått många metamorfoser genom åren. Men faktum är att trots att vi idag står på tröskeln till det papperslösa så förknippar vi fortfarande pappret med något rituellt – där något är helt avslutat först i och med ett papper, som exempelvis ett kvitto, säger Anders Bergman.
Anledningen till att dagboksskrivandet fortfarande lever tror de båda beror på dess positiva effekt.
– Urorsaken till att man skriver dagbok är en önskan om att lära känna sig själv. Skrivandet fyller en djupt terapeutisk funktion.
Skriver ni dagbok själva?
– Nej, ingen av oss. Och just nu har vi fått mer än nog av dagböcker, säger de båda och skrattar.