Cures starkare skivor

SVARTPOP. Robert Smith har i flera decennier varit en av de pålitliga konstanterna i populärmusikens virvlande trender. Med rött läppstift och hårbuske modell fågelnäste är han svartpopens urfader. Nya The Cure-albumet skiljer sig inte nämnvärt från flera av de tidigare, genom att lägga tonvikt vid bandets poppigare och lättsammare sidor - närmare Let´s go to bed än Pornography. Ett knippe mer mörktonade spår från samma inspelningar lär ha sparats för en kommande cd.

Det är Robert Smith på charmhumör, alltjämt med god känsla för lekfulla och smått excentriska pophantverk. Bandet har numera ingen fast keyboardist, men gitarristen Porl Thompson tar desto mer utrymme med sina typiska Cure-slingor, och basisten Simon Gallup ligger långt fram i ljudbilden. Definitivt inget nytt, men en skiva som hör till den starkare hälften av The Cures produktion.

Cures starkare skivor

Det är Robert Smith på charmhumör alltjämt med god känsla för lekfulla och smått excentriska pophantverk, tycker Ulf Gustavsson.