Jag når Kikki Danielsson på telefon i hemmet i Bollnäs, där hon håller på att kurera sig från en redig sommarförkylning. ”De är alltid värst” säger sångerskan med eftertryck.
På åttiotalet låg Kikki Danielsson högt på de svenska topplistorna med melodifestivalhits som Bra vibrationer och Dag efter dag och sjuttiotalisterna söp i sig hennes musik lika girigt som pastellfärgade overaller och Clock-hamburgare. Men faktum är att Kikki Danielsson parallellt med den svenska popkarriären även hade en högst lovande dito som countrysångerska samt ett eget tv-program – i Nashville, USA.
I början av åttiotalet fick Kikki Danielsson, som redan då hunnit spela in en del country, en amerikansk utmärkelse för bästa skandinaviska countrysångerska. Hon flög till Texas för att ta emot priset, men kände på flyget hur halsen började göra ont. När de kom fram var hon stormförkyld.
Som en sann artist uppträdde Kikki Danielsson ändå på galan och lyckades få fram en låt med rasphes röst. Hon sprang sedan av scenen storgråtandes, fullt övertygad om att hennes USA-karriär nu var slut. När publiken reste sig för att visa sitt stöd grät hon bara ännu mer.
– Jag hade kämpat mig hela vägen hit och så var det redan över tänkte jag. Jag låste in mig i logen och bölade för fullt, berättar Kikki Danielsson.
Men i kulisserna väntade den amerikanske producenten Andy Dimartino som gillade vad han hade hört. Fiaskot blev till seger och Dimartino blev Kikki Danielssons språngbräda in i countrymeckat Nashville, där hon fick chansen både att spela in skivor och att göra ett eget tv-program med countrymusik.
– Vi spelade in programmet på klubben The Cannery i Nashville. Publiken bestod av hela busslaster av pensionärer, vi spelade in på dagtid så det fanns ju inga andra som kunde vara med. Jag fick både sjunga och agera programledare. Det var galet, men roligt!
Resten är, som man säger, historia, och Kikki Danielssons triumfer på topplistorna har för evigt etsat sig in som en del av den svenska populärmusikens kanon. Vad gillar hon då bäst själv, dansbandsmusik eller country?
– Om du översätter en countrylåt till svenska blir det automatiskt till en dansbandslåt, så det är samma sak för mig. Däremot föredrar jag att sjunga på engelska, det är ett mjukare språk. Fast ska jag skriva låttexter blir det på svenska, då är det lättare att kunna uttrycka sig.
Bland de egna countryfavoriterna finns den kanadensiska sångerskan Michelle Wright. Dolly Parton är dock ingen favorit hos Kikki Danielsson, trots att hon tidigare gjort en cover på Partons Nine to Five.
– Hon sjunger så gällt, det är omöjligt att orka lyssna igenom en hel skiva. Jag föredrar lite mörkare röster, som min egen röst som mörknat med åren. Man säger att en kvinnas röst mörknar av tre orsaker - ålder, fetma och barnafödande, säger Kikki Danielsson med ett skratt.
Något dragspel får vi inte se på scenen på lördag - den talang som Kikki haft för dragspelsmusik kan hon tyvärr inte utöva i dag på grund av sin reumatism. Däremot kan artisten snart lägga en ny merit på sin lista, nämligen den som skådespelare. I februari nästa år har pjäsen Kikkiland premiär på Göteborgs stadsteater, där Kikki Danielsson och hennes musik står i fokus.