Costello gör balettmusik

Rockstjärnor och andra populärmusikaliska autodidakter som vill göra avtryck på den klassiska musikens domäner brukar sällan komma längre än till det hyggliga hantverkets nivå.Rockartisten och musikaliske mångsysslaren Elvis Costello förtjänar att tas på allvar på helt annat sätt, nu när hans balettmusik till Shakespeares En midsommarnattsdröm släpps på cd med London Symphony Orchestra under ledning av Michael Tilson Thomas.Costello har under det senaste decienniet visat en musikalisk bredd som få, och komponerat för så vitt skilda ensembler som Charles Mingus Orchestra, The Academy of St Martin in the Fields och The Brodsky Quartet.Il Sogno, balettsviten till En midsommarnattsdröm, lär han ha skrivit på gammaldags sätt utan dator, med penna och notpapper. Detta trots att Costello lärt notskrivandets konst relativt sent i karriären. På ett lyckosamt sätt förenar verket olika särdragsom funnits i hans produktion. Dit hör den utvecklade melodikänslan, i distinkta sångbara linjer, men också inslag av impressionism, folklore och jazz.Inte minst visar verket en fascination för klangfärger, ifråga om Costellos förmåga att avpassa musikens karaktär till gestalter och skeenden. T ex i andra aktens början, med delikata drag av engelsk folklore som gradvis övergår i fräcka bluesstötar. Härfinns "court music" med pompa, men också lekfullt gäckande inslag, och i några stillsammare stunder reduceras orkesterdräkten till en vindlande, eterisk melodi med känsla av naturmystik, som om faunen själv skulle spela.Kanske är det ändå tonsättare som Gershwin och Bernstein som Costello inspirerats mest av. Det afroamerikanska draget är genomgående, med modernt stiliserade rytmer som understöds av jazztrumslagaren Peter Erskine t ex i den klangligt mäktiga Tormentres,och med ett intressant samspel mellan saxofonsolist och orkester, tänjande på tonalitetens gränser.Mer av starkt rytmiserad orkestermusik på en ny intressant cd med verk av finländaren Kalevi Aho, född 1949. Här finns den mångfacetterade Symfoniska danser, både en hyllning till den äldre kollegan Uno Klami och fortsättning på dennes oavslutade ballet till teman ur Kalevala. Och i Ahos mäktiga elfte symfoni får Lahtis symfonirokester sällskap av Kroumata, i vad som kan upplevas som en kaleidoskopisk rit med rytmen i centrum, pendlande från minimalistisk mystik till våldsamma rytmiska urladdningar från hela Kroumata-ensemblen.Slutligen några andra aktuella cd att rekommendera, med anknytning till kulturlivet i österled. Närmare bestämt Alfred Schnittkes varmt religiösa Concerto for choir, med ekon av rysk ortodox tradition och en tonal förankring som gör verket relativt lättillgängligt i svenska Radiokörens välavvägda tolkning, samt Dimitrij Sjostakovitjs innovativa andra och tredje stråkkvartetter i glasklart framförande av Georgiska stråkkvartetten, på en svensk cd-utgivning. Tala om meningsfullt kulturutbyte!Costello/LSO (Deutsche Grammophon/Universal)