Cornelis i våra hjärtan

Musik:Cornelis i våra hjärtan. Universitets­aulan, onsdag.Det började trevande, eller rättare sagt snubblande. När lamporna släckts och publiken satt stum av förväntan, bröts tystnaden plötsligt av viskningar: "Jag ser ingenting! Vad är det här? Är det en trappa?".Musikernas famlande och snavande på det dunkla scen­golvet väckte stor munterhet, men gav också ett taffligt intryck. När väl ljuset slogs på igen och musiken började ljuda infann sig dock tryggheten snabbt och professionaliteten tog över.Lite CornelistuggMats Ronander lunkade fram till mikrofonen med sin dinglande vita halsduk och gav prov på lite Cornelistugg. "Medborgare. Hur e leeget?". Sedan hängde han på sig gitarren och hamnade med ens i sitt rätta element.Munspelandet och det kissnödiga fotarbetet bidrog ytterligare till hans framtoning som en cool bluesman.Anita Strandell å sin sida, var den välljudande skådespelartalangen. Hon var skickligast när det gällde att ta vara på Cornelis fräcka passager och knixiga ordval.Stor röstKvällens tredje stjärna, Anne-Lie Rydé bidrog i första hand med sin stora röst.Hennes stämma var stark som granit, ibland på gränsen till gäll men utan att någonsin tippa över.Sångerskans version av Ångbåtsblues var så kraftfull att den nästan fick benstommen att vibrera som en stämgaffel. Fokus låg, som sig bör, på musiken.Men artisttrion framstod ändå som alltför snål med anekdoter och repliker.Cornelis Vreeswijks liv var fullt av umbäranden, triumfer och skandaler. Det var synd att man inte tog vara på det bättre.