Coldplay imponerade live

Efter 2002 års röriga Hovetspelning var förväntningarna inte jättehöga på Coldplay i Globen. Visst, nya X&Y är ett fantastiskt album, men Coldplay har haft en viss "monster truck"-tendens live, där de sköra detaljerna har manglats av rockens jättedäck. Desto roligare då att få bli positivt överraskad. I måndags visade sig bitarna nämligen ha fallit på plats. Coldplay är fortfarande svulstiga och storrockande, men låtarna behandlas med den känslighet de förtjänar och bärs fram på ett betydligt mer respektingivande sätt.Men först och främst: Rösten. Chris Martins sånginsats i Globen borde få de flesta rockband att skämmas. Trots bandets välrepeterade kaos i låtar som Politik eller White shadows hörde man varje ord, och med undantag för ett enstaka ställe där han valde att inte gå upp på en hög ton (lätt förlåtet) sjöng han med en självsäkerhet man bara kan ha om man vet att man är en av nutidsrockens bästa. Men Chris Martin koketterar aldrig med sin röst. Varje glidning, varje rop har sin plats. Låturvalet visade att det är ett tag sedan Coldplay släppte debutalbumet och att de har en lång rad på sekunden igenkännbara låtar bakom sig. Yellow orsakade jättejubel när den spelades i enkelt vitt ljus med scenens bakgrundsskärmar släckta, detsamma gjorde extranumrets måsten, In my place och Fix you. Akustiska 'Til kingdom come kunde blivit en gråtande superballad, men blev i stället en stilren liten visa. Bara en gång skymtade den tid då gitarristen Jonny Buckland spelade glittrande psykedeliskt och hade det mesta gemensamt med Verves gitarrist Nick McCabe. Man skulle kunna säga att Coldplay har blivit det liveband de velat vara sedan genombrottet, ett gäng som använder stora gester utan att förstöra det bräckliga i sångerna, ett gäng som inte lämnar något till slumpen och uppträder med lyxigt stilren scendesign i svart, vitt och rött. De kan fortfarande tjäna på att skruva ner tempot på ännu fler ställen, men det är ett mindre klagomål. När Chris Martins röst blandas med publikens entusiastiska allsång har man fullt upp med att tänka vackra tankar.