Coelho - ett opium för folket?

Men nej, han är inte död på riktigt, den populäre författaren Paulo Coelho. På Bokmässan i Frankfurt firade han häromveckan att hans böcker sålts i 100 miljoner exemplar. På hans hemsida kan man läsa hans blogg, se bilder från mingelsituationer och ett stort antal arrangerade bilder på Coelho i ensamt majestät. Är man ett fan, kan man skicka en bild på sig själv hållandes någon av hans böcker och komma med i hans stora foto-på-mina-läsare-album.

Staffan Vahlquist himlar med ögonen och är i så motto lik huvudpersonen i sin debutroman, att han gärna skulle vilja plocka ner Coelho från dennes piedestal.
- Att skriva en bok med titeln Jag sköt Paulo Coelho är en motståndshandling. Jag bestämde mig för att skriva den, därför att det som jag tycker är dålig litteratur läses av så många, medan det jag tycker är god litteratur läses av betydligt färre.
Coelho, säger Staffan Vahlquist, ger bekväma svar på svåra frågor i stället för att uppmuntra människor, läsarna, att tänka själva, att artikulera sig, att brottas med de stora frågorna.
- En person på Bokmässan sade "Han ger geléhallon när man behöver en kniv i magen". Och i viss mån är Coelho farlig. Det bildas en fördummande kult omkring honom.

I Staffan Vahlquists bok är huvudpersonen en man i 30-årsåldern som tar ett steg åt sidan. Ett litet arv gör att han under en period kan låta bli att arbeta. Han startar, som han själv säger, ett filosofiskt projekt, där han blir alltmer grubblande. Det är just de stora filosofiska frågorna om livet, om hans roll i tillvaron, om hur man skall leva, som hans tankar kretsar kring.
En kort kärlekshistoria med M får ett abrupt slut. Den övergivne huvudpersonen tycker sig höra Paulo Coelhos röst i meddelandena från M. Eftersom han avskyr den lättvindiga andlighet, som han tycker Coelho lever på, beslutar han sig för att som en symbolhandling skjuta Coelho. På Bokmässan i Göteborg.

Hur det går, skall inte avslöjas här, det får läsaren själv ta reda på.
Varför valde Staffan Vahlquist en så självupptagen, enstörig, grubblande man som huvudperson i sin första roman?
- Det måste vara en så pass fanatiskt person, att han är redo för ett mord. Men samtidigt inte mer fanatisk än att man skall kunna känna sympati för hans ideal. Han har hoppat av allt för att tänka och är kritisk till de flestas sätt att leva. Man kan se honom som en tragisk figur.
Huvudpersonen är torr, pretentiös, och självupptagen, eller hur?
- Men jag har försökt göra honom lite självironisk också.
Romanen har ett litet format, är kanske snarare en långnovell. Men innanför pärmarna hinner huvudpersonen utvecklas en smula. Från att vara likgiltig och trött på tillvaron i början av boken, öppnar han sig en smula för kvinnan M, som arbetar i den bokhandel han själv har börjat jobba i när arvet har tagit slut.
- Först när han kan älska kan han också börja hata, säger Staffan Vahlquist.

Han berättar att han har sneglat på strukturen i Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål, när han har delat sin text i två delar: i den första delen är det tankarna, reflexionerna, som dominerar. I den andra delen börjar huvudpersonen övergå till handling. Han till och med tillverkar sitt vapen själv. Och beger sig till Bokmässan...

Mottagandet av Staffan Vahlquists debutroman har varit blandat. Det får man ta, säger han, när man skriver i en oklar genre: filosofisk thriller, långnovell, eller vad nu boken skall karaktäriseras som.
- Det har varit ett riskprojekt med syftet att få människor att tänka till. Jag tror att värderingar bör växa fram i en diskussion mellan människor. Men det kräver mycket. Till exempel att man är ärlig och att man kan tillägna sig kritik.
Staffan Vahlquist fortsätter skriva, men säger att det ännu är "lite otydligt vad det är". Han reser också mycket och har nyligen varit flera månader i Kongo tillsammans med kulturjournalisten Harald Hultqvist. De arbetar tillsammans på en bok om Kongo.
- Ett kaotiskt land där det nästan inte finns någon stat. Vi får se vad det blir för slags bok om detta, säger han.

Coelho - ett opium för folket?

Uppsalaförfattaren Staffan Vahlquist lät skjuta den storsäljande brasilianske författaren Paulo Coelho i sin debutroman som presenterades på Bokmässan i september. Mordet ägde rum just där, på mässan i Göteborg.