Cirkus för fred på Orionteatern

Fred på jorden borde ju inte vara så svårt att fixa. Det är bara att berätta för alla som krigar att de ska sluta. Krig är dumt, fred är bra. Naivt? Javisst. Men inte mindre sant för det. I Orionteaterns "Fredsvarietén", är det just barnets naiva sanningssägande som står i centrum.
- När jag var åtta, nio år ville jag bli fredsarbetare. Jag och min bror hade bestämt oss för att vi skulle fara och träffa presidenten. Om vi bara fick prata med honom så skulle han förstå att det skulle bli fred på jorden. Och då skulle det bli det, säger Stina Oscarson.
Inte ens fyllda trettio är hon konstnärlig ledare för en av de mest etablerade friteatrarna i Sverige, Orionteatern. Hon är en motsägelsefull uppenbarelse: späd som en sparvunge, välformulerad och rättfram på skelleftemål, en hårdsatsande långdistanslöpare - med glasklara konstnärliga visioner.
"Fredsvarietén" är, precis som namnet antyder, mer en varieté än konventionell teater. Den spretar vilt åt alla håll; cirkusnummer blandas med monologer, trolleri, interaktion med publiken, sång och dans. Grundhistorien kretsar kring ett varietésällskap som bestämt sig för att skapa fred på jorden med sin föreställning. Men under repetitionerna blir de bestulna på sin mest värdefulla tillgång: fantasin.
- Man kan ju knappt säga att man tror att det skulle kunna bli fred på jorden. Då blir man betraktad som otroligt naiv - det är ju så komplicerade samband mellan det ena och det andra. Och visst, det kan jag också förstå på ett sätt. Men en annan sida av mig skulle säga att det är vi som hittat på de sambanden. Det är vi som har bestämt att vi är beroende av vapenindustrin för att kunna höja vår tillväxt för att vi ska kunna hjälpa länder i tredje världen.