– Det är svårt att svara på hur det känns att sluta. Jag har vant mig vid att vara här på Reginateatern, säger Paul Kessel.
Vi sitter i den äldsta delen av publikfoajén på övervåningen. Golvet lutar betänkligt och Paul Kessel berättar att han en gång var med och räddade huset från att rivas.
– Det fanns långtgående planer på att göra parkeringshus här 2004. Men över en lunch med dåvarande kulturchefen på Uppsala kommun, Anna Starbrink, fick jag frågan om att ta över ansvaret för Skandiascenen, som den hette då.
Han tog på sig detta tillsammans med musikern Björn Sjödin och de drev teatern 3 - 4 år innan Björn Sjödin slutade. Teaterbyggnaden var ordentligt nedgången. Så de började med att byta all el, fixa taket som höll på att rasa in och satte in ventilation.
– Det kändes rätt att återknyta till det gamla namnet och vi återupptog den äldre loggan också, berättar Paul Kessel.
De behöver sälja många biljetter för att verksamheten skulle gå runt. Kravet var och är fortfarande att minst 60 procent av budget ska vara självfinansierad via biljettintäkter.
Det har blivit en del komedier och humor på repertoaren. Men också ett treårigt samarbete med Market Theatre i Sydafrika, en helt ny spoken word-festival, Ordsprak, som har internationella gäster och Sverigelansering av artister som brittiska The Ukulele Orchestra of Great Britain och amerikanska Pajama Men. Här har också svenska storheter som Povel Ramel, Brasse Brännström, Sif Ruud, Lill Lindfors, Lisa Ekdahl och många fler gästat.
– Rätt många har börjat på Reginateatern, som Al Pitcher och ÖFA-kollektivet. Under flera år har vi haft sommarjobb för ungdomar från stadens ytterområden under juni. De har fått sätta upp en pjäs och flera av dem har gått vidare i teateryrken. Det bästa med jobbet här är jag fått vara med om att se unga växa med sina uppgifter, säger Paul Kessel.
Det sydafrikanska samarbetet kommer sig av att Paul Kessels pappa kommer därifrån, men andra kontakter har han knutit vid besök på scenkonstfestivaler ute i världen. Fringe Festival i Edinburgh är till exempel en källa att ösa ur, tycker han. Dessutom har han spelat själv där flera gånger till sammans med sin kollega John Fiske i komikerduon Kesselofski och Fiske.
Egentligen hade Paul Kessel tänkt sig en karriär som bildkonstnär. Han gick på konstskola (samma som också haft David Bowie och Mick Jagger som elever) i London när han fick sitt första sommarjobb som 17-åring som dekormålare på Shakespeareteatern i Stratford on Avon. Där väcktes teaterintresset.
Paul Kessel och John Fiske möttes 1974 på en fotbollsmatch i Liverpool.
– John tyckte illa om mig för att jag skrek så mycket. Men så blev vi medlemmar i samma grupp, Belt and Braces Roadshow Company. Jag träffade en tjej under en Sverigeturné och John träffade hennes kompis.
Duon flyttade till Sverige och tjejerna i Uppsala 1981 och fortsatte jobba tillsammans. De har gjort flera föreställningar under åren, tillsammans och var för sig i andra konstellationer. Nu till hösten ska de vara med i en ny show med Play it again-gänget.
Är det något du hade velat gjort annorlunda under dina tolv år som teaterchef?
– Det var tufft i början och med tiden har jag blivit lite mildare. Men jag har i alla fall inte brutit med någon vän de här åren. Ekonomin har varit det jobbigaste, men jag tycker jag har haft bra stöd från politikerna här i Uppsala.
Han kommer faktiskt att vara kvar ett tag till på ett hörn, som senior advisor.
Har du några råd till din fru Maria, som nu ska ta över ditt jobb?
– Jag hade ingenting med rekryteringsprocessen att göra, Maria har fått jobbet på helt egna meriter. Eftersom hon varit projektledare här på deltid så är hon ganska insatt i jobbet. Men något råd... hon ska helt enkelt följa sitt eget hjärta.
– Jag tänker tanka över Pauls många kontakter, det vore väl dumt annat. Men han har tagit ett kliv åt sidan nu, säger Maria Björk som precis bytt plats med sin företrädare i intervjustolen.
Hon tycker att det har gått snabbt att komma in i chefskapet. Kanske för att hon har funnits i huset på kvartstid de senaste åren som projektansvarig. Hon startade spoken word-festivalen Ordsprak på Reginateatern tillsammans med några unga Uppsalapoeter. Spoken word är en form av enmansteater som kan talas, rimmas eller sjungas.
Men det är lite mer ansvar som chef för Reginateatern än att vara kultursekreterare på Stadsbiblioteket, tycker hon
– En så stor del av verksamheten är egenfinansierad, vi måste spela in ungefär 60 procent under året. Därför måste man verkligen tänka sig noga för vid varje manöver.
– Det är en stor frestelse att alltid satsa på säkra kort. Men uppdraget är att ordna föreställningar med hög kvalitet och bredd, så det tänker jag fortsätta med.
Det mesta med höstens program är redan klart. Hösten rivstartar med ett pärlband av kvinnliga komiker och artister. I augusti blir det SM i poetry slam, en tävling i estradpoesi, där deltagarna får använda vilket språk de vill.
En helt ny show med komikern Jacke Sjödin och magikern Johan Ståhl med arbetsnamnet "Gula grodan" är att vänta i höst, liksom ett helt nytt scenkoncept där två olika scenpersonligheter får framträda på stora scenen. Först ut är Stina Wollter tillsammans med Ellinor Skagegård. Ett nytt humorgäng, Hela baletten, samt Improfik med Teater Prego och föreställning med artisten Emil Jenssen finns också med. Säsongen avslutas med att Play it again-gänget gör en julshow.
Vilken drömbokning har hon då?
– Ha, ha, jag brukar svara Bruce Springsteen på den frågan. Ingenting är väl omöjligt, det har väl Reginateatern visat under tolv år?
– Men min första bokning som jag gjort som chef här, humorgruppen Klungan, vore kul att få tillbaka. En drömbokning jag hoppats på i många år och just håller på att förverkliga är att få amerikanska estradpoeterna Saul Williams och Sage Francis på samma scen samtidigt.
Några dagar senare ringer hon upp och berättar glädjestrålande att den bokningen har gått i lås. De båda amerikanska världsartisterna kommer att stå på samma scen för första gången någonsin på Ordsprakfestivalen på Reginateatern i Sverige första oktober.