Charmigt litet äventyr

Under det senaste årtiondet har amerikanska filmbolag skämt bort oss med välgjord animerad film. Karaktärer med en enorm uttrycksfullhet och komisk originalitet roar i produktioner som Ice Age och nu senast Wall-E. Niko - på väg mot stjärnorna håller inte riktigt samma klass. Men så har de finska producenterna heller ingen Disneybudget.

Filmen handlar om den lilla renpojken Niko, vars högsta önskan är hitta sin pappa - den coolaste av renarna i tomtens flygande kår. Niko är fast besluten att lära sig flyga, och i ett av hans våghalsiga försök till detta upptäcks renflocken av ett gäng blodtörstiga vargar. Skammen får honom att lämna sin familj och styra färden mot stjärnorna och mot sin pappa.
Om det finns ett klassiskt recept för modern animerad film, följs det här till punkt och pricka: En pojke med en dröm och hans lustigkurre till sidekick, ett antal kutryggiga bestar som gör sitt bästa för att få sätta tänderna i huvudkaraktären, och en lååång resa.

Trots det känns berättelsen om Niko aldrig som en efterapning. Med en stark story som ofta krumbuktar sig på de mest oväntade vis, gör det inte så mycket att animationerna är aningen livlösa och dialogen lite styltig. Bifigurer som den mesige vargen Spjut eller den ljusröda och mycket malplacerade pudeln Effie kompenserar och lyfter. Likaså en lyckad svensk dubbning.

Niko - på väg mot stjärnorna är, om än inte ett mästerverk, så i alla fall ett charmigt och inte sällan underhållande litet äventyr. En tidig julklapp från landet i öst.

Charmigt litet äventyr

Om det finns ett klassiskt recept för modern animerad film, följs det här till punkt och pricka, skriver Andrea Dahlkild.