Videon är inte längre tillgänglig
Högklassiga körnummer interfolierade ett laddat triangeldrama med gästerna i rollerna. OD:s Caprice 2014 var kanske inte lika vansinnigt rolig som förra årets men den hade den obestridliga fördelen att innehålla mera musik. Man hade hittat perfekta gäster – genommusikaliska personer som också har en humoristisk ådra. Det var rakt igenom musikaliskt lysande och inte en tråkig minut när OD med gästerna Vanna Rosenberg, operasångaren Michael Weinius och violinisten Tobias Ringborg levererade denna stora upsaliensiska begivenhet, full av infall som man vill tro bara kan födas i vår stad.
Pendereckis ”Benedicamus” ur hans Stabat Mater, sjunget av OD från halvcirkeln längs pelarna var en underbar klangupplevelse. I fortsättningen interfolierade högklassiga körnummer ett drama med kvällens gäster i rollerna. Trio X gör också en fin version av Fredmans epistel no 2.
Dramat börjar med dryckesvisan och arian ”Kleinzach” ur Hoffmans äventyr. Vanna Rosenberg, mindre känd som sångerska men med en utmärkt röst, serverar otäcka rätter till Henrik Stolare. Weinius sjunger ”Estrellita” för Rosenberg; de två blir ett par och det rustas till bondbröllop à la August Söderman; men, Ringborg spelar förföriskt Paganini… Man anar ett uppseglande triangeldrama även om vännerna Ringborg och Weinius i god sämja briljerar på fyrhändigt piano med stumfilmsklassikern ”Lejonjakten”.
Ett uruppförande av Sven David Sandströms tonsättning av Runebergs ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte” för OD med tenor- och violinsolist var gripande vackert. Men. Rosenbergs liv med Weinius har inte blivit vad hon tänkt sig. Hon försöker få Weinius att förstå med en melodi ur ”Fiddler on the roof”. Det gör han inte men är härlig att höra i melodin ”Freunde, das Leben ist lebenswert” ur Giuditta av Lehár. Entré Ringborg; nu försöker han kila in sig med det smäktande mellanspelet ur ”På Sicilien”, kören doar vackert. Ett körstycke där tappande av noter samt rytmiskt hostande och nysande skapar komiska effekter föregår Hughes tonsättning av William Blakes fascinerande dikt ”Tiger, tiger burning bright” med Folke Ahlins utomordentliga pianoackompanjemang innan dramats upplösning.
Rosenbergs liv och drömmar är som ”Night and day”. Ringborg satsar allt med bravurnumret Czardas av Monti med Weinius som motvillig ackompanjatör. Efter en session på terapisoffan verkar dock allt lösa sig. Finalen med alla medverkande börjar med ”Drink with me” ur Les misérables och övergår i ”Let me entertain you”, fast med utmärkta svenska texter.
Särskilt beröm till de roligt studentikosa presentatörerna och de anonyma textförfattarna!