Cajsalisa bytte genre och började om

Frågorna Cajsalisa Ejemyr helst vill få är de frågor som inte gräver i henne som privatperson utan i hennes arbete.
- Den typen av intervjuer och samtal ger ju mig någonting också. Det tråkigaste i intervjusammanhang är när man sitter med någon som inte egentligen är intresserad utan bara har fått i uppdrag att gräva efter skandaler. Det har jag inte så många, så det blir inte så roligt för någon. Jag är ganska ointressant som privatperson, säger hon.
- En intervju är som ett simulerat samtal, men idén haltar ju eftersom det är ett ensidigt samtal. Några gånger har det hänt mig att det blivit en verklig dialog, och det är oftast de roligaste intervjuerna.

Det här blev inte en sådan intervju. Det kanske hade kunnat bli det om inte SJ behagat ställa in det enda passande tåget från Uppsala så att Cajsalisa Ejemyr sluppit sitta ensam med sin kaffekopp på ett minst sagt stimmigt Stockholmskafé och jag hade kunnat ställa frågorna öga mot öga i stället för via en mobiltelefon, där en märklig akustik gör att samtalet vid bordet bredvid stundtals hörs bättre än hennes långa svar.
Förutsättningarna kunde ha varit gynnsammare. Jag frågar, Cajsalisa svarar och ibland ställer hon motfrågor. Ett simulerat samtal. En av de saker hon svarar lyder så här:
- Det här är en del av mitt jobb som egentligen är rätt konstig. Jag tänker på det när jag har hämtat min son på dagis : Vad har jag gjort i dag? Pratat med folk som skriver om det i tidningen. Varje år händer det att jag vill göra något väldigt konkret utbilda mig till möbelsnickare eller jobba på dagis eller för Läkare utan gränser. Därför gillar jag att skriva och spela in, det som är det mest konkreta.
- Att turnera är väldigt okonkret. Man kan åka bil i 24 timmar för att få spela i en timme. Det är en jättekonstig tillvaro. När jag var liten levde jag i tron att mammor och pappor satt på kontor och flyttade papper från ena sidan skrivbordet till den anddra. Noel tror att alla mammor sjunger och att alla pappor spelar trummor. Det är väldigt lustigt.

Numera sjunger hon inte bara och skriver texter, som på de två första skivorna. Hon har tagit ett steg bort från den traditionella rollen för kvinnliga popmusiker. Senaste skivan Either way kom till i samarbete med skådespelerskan Tintin Anderzon, som hon träffade under inspelningen av tv-såpan Nya tider. Cajsalisa Ejemyr hade redan avverkat såpan Skilda världar och ett par filmroller, varit med i Melodifestivalen som 19-åring och därefter givit ut två skivor med kommersiell pop producerad av Robynproducenterna Ulf Lindström och Johan Ekhé i Uppsala.
Ur de spontana låtskrivarstunderna med Tintin Anderzon kom skivan Either way, en mer tillbakalutad, countryanstruken skiva med engelska texter. Det hade knappt någon väntat sig.
- Väldigt få människor är klara med sin kreativa process när de är sjutton arton år. Jag hade inte vågat göra vissa saker nu som jag gjorde då, men det är väl ett allmäntillstånd när man är arton år. Man bara blundar och hoppar i. Det jag gör nu jämförs med det jag gjorde då, det är lite jobbigt men mest skrattretande. Men det är inte bara till nackdel, det är jättekul att få recensioner som säger "nämen oj, hon kan ju"! Det är roligt att sparka nedifrån.

Känner du det så, att du sparkar nedifrån?
- Nja, jag överdriver väl lite. Men jag kan känna att jag inte hade jättehöga förväntningar att infria, och det ger stor kreativ frihet. Nu vill jag mest att folk ska veta att det finns en platta. Det är inte så många som ens vet det.

Men har du inte valt fel genre om du vill synas och höras mycket?
- Jag kan inte påstå att man väljer en genre. Inte jag i alla fall. Jag har skrivit de här låtarna tillsammans med Tintin, och det känns som om det är min första skiva. Jag har bytt skivbolag och samarbetspartner, har ett helt annat liv som ensamstående småbarnsmamma nu. Det här är helt och hållet mitt uttryck. Jag har inte valt en genre utifrån att jag ska synas och höras, jag har gjort musik som jag tycker är fantastisk.
Bland de egna låtarna letade sig Everybody¹s alone in, en outgiven låt av Neil Young som Cajsalisa fick höra på en bootleg. Efter några försök fick hon sitt musikförlag att förstå att hon var allvarlig när hon frågade om de inte kunde försöka skaffa tillstånd att spela in den. Neil Young sade okej mot att han fick fem exemplar av skivan. Låten inleder skivan.
- Jag kan inte säga att den är bättre än mina egna, men den tillför något som jag inte har. På en platta som är skriven av två kvinnor så tyckte jag att en testosteronstinn Neil Young-låt på två och en halv minut verkligen var motiverad. Det var för lite testosteron bland östrogenet.
Föga förvånande väckte det en del uppståndelse bland musikjournalister att hon, den där från "Skilda lögner", fick en låt av en av rockens stora, bara sådär.
- Det var jag inte förvånad över. Jag har varit med om saker som är konstigare. På andra plattan skrev jag låten Alla behöver nån där jag räknade upp olika snubbar jag varit med, och det tog hus i helvete. Då blev jag lite förvånad.

Tänkte du aldrig att Neil Young-låten kunde ta uppmärksamhet från din egen musik?
- Jag tror att skivbolaget kanske funderade på det, men för mig var det en sådan otrolig ära att jag inte ens reflekterade över det. Jag tror att saker sker för att de ska ske, det finns inget ²om.

Cajsalisa Ejemyr spelar på Katalin på torsdag.