Att släppa ett samlingsalbum för att fira de tio år som gått sedan debutalbumet Spending time with Morgan (2003) kan vara något av det mer förutsägbara norsksvenska artisten Ane Brun gjort i sin karriär. Samtidigt är det ingenting som är förutsägbart med samlingen i sig.
Det här är ingen uppradning av de största succéerna, inga haltande b-sidor och hittegods från studiogolvet. Nej, Songs 2003–2013 är vad man som lyssnare gör den till, man kan lätt själv välja vilken sida av hennes artistskap man vill ha mer av.
De 32 låtarna ger en komplex bild av en av våra finaste popartister. Känslan är stark att Ane Brun gör som hon vill utan att kompromissa med lojaliteten mot lyssnaren. Hon struntar förvisso i att inkludera alla singlarna, Balloon ranger får till exempel stå tillbaka, men man hör ju hursomhelst minst lika gärna på hennes fina version av Arcade Fires Neighborhood #1 (Tunnels).
Varma superballaden Lift me, tillsammans med Madrugadas Sivert Høyem, finns med i liveversion, liksom en rad andra låtar, varav teatraliskt sjungna The fall är en given favorit. Inkluderandet av så många covers (Alphavilles Big in Japan är en av de mest rörande spåren) är generöst och chosefritt. De många liveversionerna är rimliga, Ane Brun är en lysande liveartist och många av låtarna gör sig bäst med den extra nerv som konsertsituationen ger.
Nerv, förresten, finns här gott om. Ane Brun är, trots ofta enkel orkestrering med akustisk gitarr och en och annan stråke, inget för minimalisten. Dramatiken ligger tung över varje oväntad melodivändning, över hennes lite gälla vibrato och det allvar hon genomför allting på.
Den som ännu inte gett Ane Bruns musik en chans har nu fått det gyllene tillfället serverat. Den som redan tycker om henne kan hitta ovanliga spår här – samt glädjas åt det generösa mått av oförutsägbarhet som präglar denna mästerliga ”best of”.