– Humor är bland det svåraste som finns! Många har låga tankar om att skriva roligt, men de förstår inte vilken skicklighet som krävs.
Linn Spross möter min blick över kaffekoppen. Vi befinner oss på Café Projektil, ett feministiskt bokkafé i centrala Uppsala. Mysiga fåtöljer, lokala unga konstnärers alster på väggarna. Till vardags är Linn Sprss doktorand i ekonomisk historia, ett ämne hon kom in på genom sitt politiska engagemang.
Även i hennes debutroman, Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet, är det politiska en viktig dimension. I boken, som utspelar sig i Uppsala, möter vi de två vännerna och studenterna Hanna och Imagine som hanterar samhällsutvecklingen på olika sätt. Utan att avslöja för mycket utlovar Linn Spross alltifrån arbetsplatskamper till en ockupation av universitetet.
– Imagine är en fantasikaraktär, gränslös och brudig, men samtidigt en beläst person som tar sig själv på stort allvar. Hon bryr sig inte om varifrån hon hämtar sina referenser. Det kan vara forskning och det kan vara veckotidningar. Hanna däremot är en underdog, en outsider. Uppgiven och skeptisk mot människor. Hon är hopplösheten om Imagine är hoppet. Men de utvecklas ju.
Även om Linn Spross länge har skrivit skönlitterärt har hon tills nyligen knappt vågat prata om det.
– Det är ju privat, som en hobby, tills du blir publicerad. Du måste bygga ett eget rum för det, till skillnad från det akademiska rummet som redan finns där. Jag skriver ju inte heller som man ”ska” som debutant i dag, poesi eller experimentellt. Jag fokuserar på innehållet, och har faktiskt ganska dåligt självförtroende när det gäller mitt språk.
På frågan om förebilder nämner hon Sara Stridsberg och Maja Lundgren, men även mindre kända namn som Sanne Näsling och Hanna Wikman. Samtliga språkmedvetna, feministiska författare. Men det gäller bara för innehållet, förklarar Linn Spross: stilmässigt är det chic lit och författare som Marian Keyes som inspirerar.
– Det handlar om att omvärdera, att fylla former med nytt innehåll. Det finns normer för hur man ska vara som intellektuell – det ska inte vara något ”trams” – och i romantraditionen finns klyschor som att horan eller den lesbiska måste dö på slutet. Även chick lit har normer, som att hjältinnan blir lycklig i tvåsamhet. Jag ville skita i allt det där! Alla får leva, alla får ha kul, det är fest!
Linn Spross skrattar. Det går inte att ta miste på den förväntan hon känner inför det datum i augusti då boken släpps, inte minst för att kunna ta sig an nya projekt och utmaningar.
– Hela begreppet att debutera, att helt plötsligt få en röst och uppmärksamhet när det man skrivit trycks på papper, är ju märkligt egentligen. Det tog ett år att skriva boken och nu har den legat hos förlaget i nästan ett år till. Det tar sån tid! Jag förstår att många skriver på nätet i stället nu för tiden.
Ändå kommer Linn Spross knappast att ha några problem att få tiden att gå.
– Nej, jag håller ju på med min avhandling! Och om jag försöker skriva lättförståeligt skönlitterärt gäller det i än högre grad det akademiska. Det är viktigt att nå ut, att begripliggöra.
Så vem vill hon helst nå med sin bok?
– 15-16-åriga brudar! Definitivt.
Är Imagine och Hanna rentav förebilder?
– Intressant att du säger det. För så är det nog. All litteratur som finns om unga tjejer och deras problem! Tänk om problemen inte handlade om kroppen och relationer, utan om politik och samhället i stället! Jag vill att den extrema brudigheten ska få vända sig utåt och ta plats i världen.