Han är vetenskapsman ut i fingerspetsarna. Han gömmer sig i garderoben och observerar hur prostituerade har sex, med stoppur och anteckningsblock i handen. Han fäster elektroder på mäns och kvinnors kroppar och ställer sig med pennan i högsta hugg när de ligger med varandra. Han konstruerar en (något överdimensionerad) dildo i glas med inbyggd kamera för att på nära håll kunna se hur det kvinnliga könsorganet beter sig vid upphetsning och orgasm. Michael Sheens William Masters är en torrhetens, saklighetens och känslolöshetens virtuos.
Masters of sex, Showtime-produktionen som hade premiär på HBO Nordic i måndags, lägger redan i pilotavsnittet ribban högt. Som förstaavsnitt betraktat är det närmast fulländat – med sitt utsökta skådespeleri, kittlande ämne och en lågmäld dramatik som med små medel skapar stor spänning. Vissa tv-serier är sådana att deras briljanta pilotavsnitt sätter tonen på ett sätt som gör att man vet att man kommer se färdigt hela serien oavsett vad som händer med kvaliteten längs vägen. Så var det med Breaking bad, och så är det med Masters of sex.
***
Nu verkar det inte troligt att serien, som bygger på Thomas Maiers biografi över sexualforskarparet William Masters och Virginia Johnson, kommer att kapsejsa i första taget. Sheen och Lizzy Caplan, som spelar Johnson, har den här berättelsen helt i sina händer. Varje replik, varje ögonkast tycks komma fullständigt naturligt, som om de verkligen var Masters och Johnson snarare än att de spelar dem. Däri kan förstås något bedrägligt vila, för när fiktion är så trovärdig att den framstår som dokumentär, ligger det nära till hands att missta den för precis det. Hur dynamiken och samspelet mellan de riktiga William och Virginia såg ut, kan vi inte veta.
***
Vad vi däremot kan förstå är hur kontroversiell deras forskning – att observera sexuellt beteende live med riktiga personer i ”försökslabbet” – var på 1950-talet, och också hur det förmodligen fortfarande på sina håll kan vara provokativt att gestalta detta på tv. Masters of sex har den dramatiserade historieundervisningens form; inte minst är den en upplysande inblick i hur renons vetenskapen var på området kvinnlig sexualitet på den här tiden. En av det första avsnittets bästa scener är när en prostituerad informerar en förbluffad Masters om det faktum att kvinnor fejkar orgasmer.
***
Men, som så ofta i tv-seriens värld är det i det personligt individuella och relationella som det mesta av spänningen ligger. För, vad ska hända med den utpräglat kliniska Masters – han som, utan att ha berättat att det är han som har problem med sina spermier, genomför robotaktiga samlag med sin fru och låter henne genomgå fertilitetsbehandlingar? Under hans mekaniska, distanserade yta är det något som ligger och pyr. Och även om vi vet att Masters och Johnson så småningom också blev ett par i verkligheten, är det ändå lätt nervpirrigt jag ser fram emot Michael Sheens gestaltning av människan under den vita rocken.