Så kom den då till slut, undersökningen som alla föräldrar kommer att nicka igenkännande åt: Statens medieråds kartläggning av vilka familjekonflikter som uppstår om medier.
För en bekräftelsesuktande småbarnsförälder är detta antagligen som en julklapp 11 månader för tidigt – här finns a-l-l-t det går att önska sig. Och mer därtill! Ja, alla andra bråkar också. Ja, de bråkar om samma saker! Men i de där igenkänningsnickarna finns antagligen också ett par detaljer som är värda att fundera lite över.
Men först det självklara. Konflikter uppstår när det finns regler. Föräldrar som har fler regler, får också fler konflikter. Barn som pratar med sina föräldrar om sin medieanvändning har oftare bråk än barn som inte gör det. Vilket innebär att engagerade föräldrar alltid kommer att ha fler fajter än oengagerade. Har ni det bråkigt hemma? Yay, du är engagerad!
Men vad tjafsar man då om? Mer än hälften av alla föräldrar till barn mellan 13 och 16 år tycker att barnet ägnar för mycket tid åt mobiltelefonen. Samtidigt anser drygt 60 procent av föräldrarna i samma grupp att barnet ägnar för lite tid åt läsning av böcker och tidningar.
Pojkar har i högre utsträckning konflikter om spel och flickor har i högre utsträckning konflikter om mobilen.
Det intressanta är att det förekommer fler konflikter om tid än om innehåll. 45 procent av alla nio-tio-åringar blir osams med sina föräldrar om tiden de tittar på tv eller film – men bara 17 procent blir osams om innehåll i spelen. Skärmtiden anses alltså viktigare än vad det är på skärmen. Här går kvantitet före kvalitet, vilket antagligen har att göra med äldre föreställningar om att det på något sätt är skadligt att sitta för länge framför en skärm.
Samtidigt, vilket kan verka lite motsägelsefullt (men hallå, det är en ORGIE i motsägelsefullhet att vara förälder), så är det vanligare att barn har regler kring hur sent de får använda medier än att de har regler för hur lång sammanhållen tid de får använda dem.
Att mobilanvändning på en och samma gång både är den aktivitet som är minst omgärdad av regler och är det som flest föräldrar grämer sig över, kan nog förklaras med att föräldrar vill att barnen ska ha mobilerna på (för att de ska kunna nå dem), samtidigt som telefonen utmanar det intima sociala livet mycket mer än tv:n eller spelkonsolen. Den är ju social. Att välja mobilen framför personen i samma rum är – kanske – att välja andra personer att umgås med. Eftersom utvecklingen har gått så fort, är det heller inte rimligt att begära att dagens föräldrar ska ha alla svaren. Själva bråkade de antagligen om saker som om de fick fortsätta använda morakniv efter maten eller ej.
Kanske ska man se dagens tjafs i hemmen som en start. Som ett långsiktigt försök att med små återkommande konflikter hjälpa barnen att så småningom hitta en lösning för sina barn.