Brainpool gör rockopera

Nog för att David Birde gått noggrant tillväga, ifråga om konvoluthäftets synopsis och det brett upplagda librettot med utsatta repliker i sångtexterna, precis som opera på riktigt (även om Birde sjunger det mesta själv).Uppenbart har Brainpool sneglat på tidigare rockoperor och temaskivor, som the Whos Tommy och Pink Floyds The wall. En hel del i Junk känns pastischartat, med glimten i ögat, som när Brainpool gör en fräck Rutles-version av öppningsspåret till The wall i Hostile takeover, med tunga trummor och hammond. Även tematiskt har Junk släktskap med nämda Tommy och The wall. Brainpools rockopera är en rätt virrig historia om rockdrömmar och narcissism, vilsenhet och livsleda, kärleksstrul och skumma rockmiljöer. Storyn håller knappast för djupare granskning, snarare bör Junk ses som en begåvat drift med genren som sådan. Musiken har skrivits av David Birde och Christoffer Lundquist. Nog är de melodibyggare av rang, men helheten har ändå inte tillräcklig substans för att hålla för sträcklyssning. En vanlig enkel-cd, gärna på liknande teman men utan rockoperans yviga gester, hade varit att föredra.