Han säger att han egentligen inte vet precis när han har gjort de avgörande valen i livet. Musiken har alltid varit ett intresse. Men det var idrotten också under uppväxten.
– Jag spelade ishockey hemma i Köping, säger Peter Waldemarsson med en satsmelodi som svänger aningen rumpmasiskt, västmanlänning som han är, om än boende i Dalarna.
Han gav sig i väg från hemstaden Köping till Härnösand och Kapellsbergs musikskola, en folkhögskola. Kanske var det då beslutet var fattat.
– Efter folkhögskolan gick jag på Musikhögskolan i Örebro med altfiol som huvudinstrument. Och tog examen som instrumental- och ensemblelärare.
Första jobbet var dock som altviolinist i Helsingborgs symfoniorkester. Därefter undervisade han. Men sedan satte karriären som musikadministratör, producent och konstnärlig ledare fart.
Närmast kommer han från Norrköping. Där var han direktör för symfoniorkestern, men valde att inte tacka ja till en förlängning, när förordnandet löpte ut. Anledning: han tyckte att symfonikerna fick för lite pengar för den verksamhet man ville bedriva.
Dessutom tycker han om att röra på sig. Han har tidigare arbetat bland annat i Siljansområdet som vd och konstnärlig ledare för Musik vid Siljan och i Växjö med kammarorkestern Musica Vitae och som vice vd för Musik i Syd, men bytt jobb och miljö efter 5-10 år.
– Det ligger en kittling i det här att komma till en ny plats, möta nya människor och arbeta med ny verksamhet. Det handlar ju både om att förvalta och att förändra.
Jämföra den tidigare industristaden, numera snarast kulturstaden, Norrköpings musikliv med Uppsalas vill han inte. Åtminstone inte ännu.
– Det här första året löper arbetet i Musik i Uppland efter planer som var gjorda innan jag kom. Det är en bra verksamhet med bredd och med fina ensembler och duktiga musiker och medarbetare.
Till MiU hör Uppsala kammarorkester, Uppsala kammarsolister, Linnékvintetten och Trio X.
Norrköpingssymfonikerna fick för lite pengar. Hur är det med Musik i Uppland?
– Uppräkningen från vår huvudman landstinget är bra, men problemet på sikt är att staten inte räknar upp sin del av stödet till svensk scenkonst i rimlig omfattning.
– Tidigare äskade vi medel både från staten, det vill säga Kulturrådet, och landstinget. Från och med i år söker vi enbart från vår landstinget, som har kontakten med staten enligt den nya samverkansmodell, som nu införts i hela landet.
En ny chef brukar sätta sin prägel på verksamheten och förändra ett eller annat. Hur tänker Peter Waldemarsson göra?
– Jag hoppas naturligtvis kunna utveckla verksamheten. Jag – vi – ska titta på olika delar som kan förändras på sikt, men just nu arbetar vi efter den modell som redan finns.
Vårsäsongen är igång. Peter Waldemarsson slår gärna ett extra slag för ett evenemang i april:
– Då ska vi ha folkmusikgala i Konserthuset. Folkmusikgruppen Väsen bjuder in tre världsmusiker till sin konsert i UKK.
Peter Waldemarssons egen musiksmak är, säger han, bred. Fast lyssnar gör han helst på klassiskt. När han växte upp spelade han dansmusik tillsammans med pappa, på dragspel, och en gitarrist. Själv spelade han altfiol.
Men det har han slutat med. Utom…
–...vid midsommar hemma i byn i Siljansnäs. Då är jag med och spelar upp majstången.