Bra om skilsmässans dramatik

Dramaturgin i Mikael Wiehes skilsmässoskiva är skickligt gjord, men det vilar något ansträngt över uttrycket, skriver Björn G Stenberg.

Foto:

Kultur och Nöje2009-02-18 00:01
Björn G Stenberg
En inställd spelning är också en spelning lär Ulf Lundell ha sagt. Eftersom nämnde Lundell gjorde en av de bästa skilsmässoplattorna någonsin med Den vassa eggen kunde han kanske ha hjälp Mikael Wiehe lite här. För Wiehe är betydligt bättre på göra musik om politik och missförhållanden än han är på kärlek.

Förmodligen hade den här skivan gjort sig än bättre som filmmanus, dramaturgin är skickligt gjord. Han följer hela dynamiken i skilsmässan, från den gryende misstanken om en älskare till försöken att lappa ihop det hela och att ställa in den. Han är ju en skicklig låtskrivare och flera av sångerna är inte så dumma, varken melodiskt eller textmässigt. Arrangemangen är riktigt bra på flera av dem.
Däremot berörs jag sällan av dem. Det vilar något ansträngt över albumet som drar ned intrycket. Synd, Wiehe, men bra att skilsmässan inte blev av.
Mikael Wiehe
Sånger från en inställd skilsmässa
(Metronome/Warner)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!