POPROCK. Det skulle kunna bli splittrat och ojämnt, men musiken håller en hög nivå och undviker det förutsägbara. Texterna däremot innehåller en för hög halt av klyschiga formuleringar för sitt eget bästa.
Tack vare Lenehs mångfacetterade röst lyckas låtarna ändå få en egen karaktär och personlighet, men det gör att skivan känns mindre originell än vad den egentligen är.