Bra Boel med scennärvaro
Hanne Boel fick mersmak för det lilla formatet, när hon förra året turnerade i Danmark och Norge med sin akustiska konsert. I torsdags fick Uppsalapubliken påKatalin uppleva närheten till den danska soul-bluessångerskan med den sträva, hårda och djupa rösten.
Någon show var det inte frågan om. Tre pallar, tre personer, halvdussinet stränginstrument, varav en mandolin karaktäriserades som "mando-cello" av Hanne Boel och trakterades av Paul Banks med den äran. Raspigare och tätare än det soundet lär vara svårt att hitta akustiskt.
Hanne Boel utövade en sittande koreografi, hela tiden med kroppen i arbete till musiken. En intensiv, tät, sensuell kroppslighet som förhoppningsvis också publiken tillät sig att känna, när sångerskan sög i med soulrösten, Jens Runge rev av sina gitarriff och Paul Banks kontrade.
Förvaltar och fördjupar
Hanne Boel förvaltar och fördjupar den nordiska tolkning av soul och blues, som hon gav röst till i slutet av 1980-talet. Det är en livserfaren 48-årig kvinna och tvåbarnsmor, som sjunger. Mognaden märks i scennärvaron och i hennes sätt att låta altrösten tynga mycket kroppsligt i de djupa registren runt lilla e, och klättra drygt en och en halv oktav uppåt både strävt krävande, viskande och lätt vibrerande. Ibland möjligen något för spänd.
Närvaron styrka
Hanne Boels styrka är intensiteten och närvaron i rösten. Det är där allt händer. Och i det akustiska formatet, så att säga utan smink, blir kvaliteterna tydligare, liksom förstås även bristerna. Men kvaliteterna överväger starkt.
Ett program på sammanlagt två timmar är generöst. Men kanske aningen för långt. Några låtar bort, ett lättare anslag i något stycke, hade varit ett plus.
Bäst kom Hanne Boels röst till sin rätt i låtar som J J Cales Cajun moon och Eddie Chacons Wonderland från nya skivan Abaco från 2005, i Beware of the dog från cd:n med samma namn och förstås gamla godingar som Son of a preacherman — i hyfsat tunggung också med bara två akustiska gitarrer i kompet — och Don't know much, populär från det tidiga 1990-talet.
Så jobbar vi med nyheter