Steven Spielbergs Hajen har gett upphov till åtskilliga kopior av varierande kvalitet, däribland Piraya från 1978. Nya Piranha 3D har förutom filmtekniken inget nytt att komma med.
Filmskaparnas främsta drivkraft tycks ha varit att frossa i närbilder på lemlästade kroppar och storbystade bikinibrudar i 3D, medan handlingen och rollfigurerna ägnats noll omsorg.
Filmen börjar med att en spricka i bottnen på en sjö öppnar portarna till en förhistorisk värld. Ut ur öppningen strömmar en massa hungriga pirayor, ”som inte smakat människokött på 2 miljoner år”!
Efter att ha dödat en ensam fiskare (Richard Dreyfus från Hajen i en så kallad ironisk blinkning), styr mördarfiskarna så småningom mot en badstrand fylld av partajande och plaskande ungdomar. Upplagt för blodbad med andra ord.
Likt Screamfilmerna vill Piranha 3D frammana både skrämsel och skratt men misslyckas med bådadera. Den lyckas inte bygga upp någon spänning trots att den stjäl ohejdat från Hajen, och de förment kvicka replikerna faller platt till marken. Därutöver är den mjukporrig på ett sätt som inte känns fräschare än andedräkten hos ett förhistoriskt vattenmonster.
Man undrar vad som lockat duktiga aktörer som Elisabeth Shue (som spelar den lokala sheriffen) och Ving Rhames till den här filmen. Förhoppningsvis kan de snabbt lämna den bakom sig genom att anamma pirayornas livsfilosofi: bit ihop och gå vidare.