Bottenlös rädsla i Mexico city

Inledningsscenen i det mexikanska dramat La Zona går rakt in i magen. Kameran panorerar över pampiga villor, välansade gräsmattor och nyvaxade stadsjeepar. Några barn i skoluniform promenerar till skolan. En ensam fjäril fladdrar rastlöst i vinden.
Bilden sneddar vidare och fångar plötsligt in en hög mur som vi sedan långsamt får flyga över. Där, på andra sidan, uppenbarar sig en skog av förfallna bostäder tätt inpå varandra, cementkuber och sneda tv-antenner, lera och sopor, en mexikansk myrstack invid de besuttnas Berlinmur.

De sorgligt övertydliga klasskillnaderna i Latinamerika utgör ett dramaturgiskt sprängstoff som regissören och manusförfattaren Rodrigo Plá utnyttjar väl i filmen om Zonen, ett reservat för de rika och rädda.
När några tonårspojkar från andra sidan klättrar över muren för att stjäla slutar det i ett tumult som leder till att en överklasskvinna dör. Grannarna bildar ett medborgargarde och försöker desperat hålla polisen utanför. Men hemligheter har en förmåga att sippra ut och allt fler sprickor uppstår i Zonens välputsade fasad.

Berättelsen är lite släpig och vinglig emellanåt. Den stora behållningen blir i stället den smärtsamma skildringen av en polariserad stad och de moraliska dilemman som en sådan för med sig. Barnskådespelarna gör storartade insatser och det är genom deras ifrågasättande blickar vi får uppleva den konstlade konstruktionen Zonen.
I en svensk biosalong känns vardagen i Mexico City fortfarande långt borta. Den geografiska distansen erbjuder en viss tröst. Det som händer där händer väl inte här, eller?

Det är märkligt hur lätt man kan förtränga att hela Västeuropa i själva verket är en enda stor rikemanszon med kraftiga murar mot söder. Anlägger man det perspektivet på La Zona blir den en viktig film, även för oss.

Bottenlös rädsla i Mexico city

Berättelsen är lite släpig och vinglig emellanåt. Den stora behållningen blir i stället den smärtsamma skildringen av en polariserad stad och de moraliska dilemman som en sådan för med sig, tycker Björn G Stenberg.