Robert Davis mörka röst svarar efter bara en halv signal, när jag ringer honom på andra sidan Atlanten. ”Jag har varit uppe sedan klockan fem!” säger han och låter oförskämt pigg.
Den Queens-födda skådespelaren känns igen från filmer som ”The Goonies”, ”Die Hard” och inte minst rollen som Bond-skurken Franz Sanchez i ”Tid för hämnd” från 1989. Efter att ha medverkat i över 100 filmer och också regisserat och producerat flera filmer tog hans karriär 2011 en helt ny vändning. Då spelade han in sitt hyllade debutalbum ”Davi Sings Sinatra – On The Road To Romance”. Men även om sångkarriären startade sent fanns sången tidigt i Robert Davis liv.
– När jag var yngre älskade jag att sjunga och lyssnade mycket på opera, och på sångerna i ”Den stora amerikanska sångboken”. Jag sjöng överallt: hemma, i skolan, i duschen. Andra grabbar lyssnade på rock’n’roll men jag var helt inne på klassisk musik.
Robert Davis mamma var amerikansk italienare och hans pappa föddes i södra Italien. I familjen Davis hem var det påven och Frank Sinatra som gällde, inte nödvändigtvis i den ordningen.
– Sinatra hade stor betydelse för italienska immigranter. Han har inspirerat mig mer än någon annan. Hans röst, men också sättet han gick in med sig själv i musiken. Han påverkade inte bara musikvärlden, utan också kulturen i stort. Han var intressant, rolig, provokativ. Den första sångaren som blev en superstjärna.
Robert Davi fick tidigt höra att han hade en fantastisk sångröst och blev enligt sig själv helt besatt av att sjunga. Han flyttade från Queens in till New York där han bland annat studerade på musikskolan Juilliard. Men sångkarriären fick ett snöpligt slut.
– På film spelar jag ju ofta skurk, men i verkligheten har jag ett romantiskt hjärta. Och trots att jag egentligen var en baryton sjöng jag tenorarior, som min röst inte mådde bra av.
Det gick så illa att rösten gick sönder och Robert Davi fick ge upp sin sångdröm. I stället satsade han på filmen. Sin vita duken-debut gjorde han tillsammans med just Frank Sinatra, i deckaren ”Contract On Cherry Street”.
– Vi blev vänner, han gillade mig. Första gången han såg mig agera gav han mig komplimanger. Det var ett väldigt speciellt ögonblick.
Många år senare gjorde Robert Davi ett litet sångnummer i den egna filmen ”The Dukes” och längtan efter musiken föddes på nytt. Det tog några års övning för att arbeta tillbaka rösten, och 2011 släpptes hans allra första album. Att han skulle tolka just Frank Sinatra kändes självklart.
– Ända sedan Sinatra slutade sjunga live tyckte jag att det hade saknats något. Jag ville göra en hyllning till honom, inte bara hans till musikaliska arv men också till hans person.
Albumet hamnade på sjätte plats på Billboards jazzlista och sin livedebut gjorde han på The Venetian i Las Vegas. Efter att nu ha turnerat i USA och Australien, kommer han till Europa och imorgon, torsdag, är det dags för Uppsala.
Innan vi lägger på luren kan jag dock inte låta bli att ställa en sista fråga: Hur var det egentligen att spela Bondskurk?
– Det var stort. Precis som Sinatra så är ju James Bond en ikon. När jag var ung drömde alla killar och tjejer om att vara antingen Bond, Bondskurk eller Bondbrud. Att ha fått göra det är verkligen en popkulturell dröm.