Bokstavstrogen passion

Fast det är väl så enkelt som Mel Gibson själv sagt: att bokstavstroget skildra Jesus sista dygn. I det har han lagt in korta, sporadiska tillbakablickar. Alla de kända citaten från hans sista dygn finns förstås med, i den nya bibelöversättningens anda.Amerikansk trendMed sin film hakar Mel Gibson på en amerikansk trend som varit tydlig de senaste åren. Påkostade filmer, animerade eller med levande skådespelare, som så gott som tolkningsfritt skildrar berättelser ur bibeln. Företrädesvis har det varit ur gamla testamentet där man kunnat ta filmerna som gestaltade myter vilka som helst eller som trogna tolkningar för fundamentalister. Även The passion of the Christ verkar som en undervisningsfilm för de redan riktigt kristna.Tillför ingetDen tillför på det viset just inget nytt till det hela. Det är väl ingen som inte trott att Jesus - om han var en "vanlig" människa eller Guds son i människohamn för stunden - inte fick lida ordentligt. Det finns ju ingen orsak egentligen att skildra detta utdraget och i närbild. Vilken betydelse det har teologiskt är en annan sak och faller dessutom utanför filmens skildring. Det är också riktigt plågsamt att se detta i bild, framförallt i dessa mängder. Det var väl ändå ingen splatterfilm Gibson ville göra?Någon orsak att tycka att den är speciellt judefientligt är det just inte. Snarare människofientlig eller främst just en skildring av människans ondska. Här visas romarna likaväl som judarna i sina sämsta stunder.Detaljerna imponerandeFem dagar innan detta jublade massorna vid Messias ankomst till Jerusalem. Detta ändrades på fem dagar. Det hade varit en betydligt mer spännande film att visa varför.Imponerande med filmen är annars mycket av detaljerna, särskilt det stora jobbet med språket. Här talas arameiska och latin i ett försök att återskapa hur det talades på Jesu tid. Dräkter, miljö och rekvisita är miniutöst gjorda - med minus bara för stigbyglar som ännu ej tagits i bruk vid den här tiden.Jim Caviezel är bra i rollen som Jesus. Inte minst ser han ut som på alla de gamla ikonerna. Däremot är lite svår att få grepp om. Då var Martin Scorseses tolkning i Kristi sista frestelse mer utmanande och därmed fascinerande.Starkast intryck här gör scenen där Maria stelnad i sorg gråter över sitt barn, en bild av historiens alla föräldrar som tvingats se sina barn dö. Där borde filmen slutat.