Bokstavsbarnens Uppsala i ord
Skrivgruppen Bokstavsbarnen har funnits i tio år. Det firar de med att ge ut en jubileumsantologi som genom poesi, noveller och romanfragment vill ge en alternativ bild av Uppsala.
Bokstavsbarnens jubileumsantologi ges ut på Tone Gellerstedts förlag Artelligens.
Foto:
Bokstavsbarnen, numera bosatta i Uppsala och Stockholm, möttes alla Uppsala i vuxen ålder när de kom hit för att studera.
- Boken sammanfattar gruppens tio år ur ett Uppsalaperspektiv. Mina texter speglar hur jag har upplevt livet här i stan under den tiden, säger Tone Gellerstedt, som har valt att gestalta upplevelserna i poesiform.
Varför heter boken Tio år av tveksamhet - en diagnos på Uppsala?
- Den anspelar ju på titeln Hundra år av ensamhet (Gabriel García Márquez). Under många av de här tio åren har vi i skrivgruppen varit studenter, och studenttiden är ju en tveksam tid i livet för de flesta. Man vet inte var man ska bo, hur man vill leva eller vad man vill jobba med.
Antalet medlemmar har varierat sedan skrivgruppen bildades 1997. Då var den en del av Norrlands nations Kulturförening, men skribenterna bröt sig loss efter bara några månader. Sedan dess, i takt med att mötena förflyttat sig mellan olika Uppsalafik, har Bokstavsbarnen blivit sådant som fysiker, journalister och föräldralediga. Tills för ett år sedan träffades de varje söndag men numera ses de en gång i månaden på Kafé Cappuccino i Uppsala.
- Inför ett möte skriver man vad man vill, tar med det och får rejäl kritik. Vi har alltid varit väldigt ärliga mot varandra.
Hur länge tror du att Bokstavsbarnen kommer att finnas kvar?
- Jag tror att det finns potential för gruppen att fortsätta eftersom folk är genuint intresserade och har nytta av skrivgruppen. Men kanske under lite andra former än tidigare. Vi ses ju till exempel redan nu mer sällan och har ett forum på nätet där vi kan kommunicera med varandra.
Så jobbar vi med nyheter