För några timmar sedan var det gryning i Kalahari. Nu är det eftermiddag vid Mariatorget. På ett konditori i traditionell stil sitter Lasse Berg och fikar och läser tidningen. När han får syn på exemplaret av sin nyutkomna bok Ut ur Kalahari byter han raskt till mitt bord.
Ja, Lasse Berg har kommit ut ur Kalahari och lämnat Afrika. Hans tre böcker med Kalahari i titeln handlar om inget mindre än mänsklighetens ursprung, utveckling och framtid. De bygger på omfattande studier, intervjuer med ledande forskare och inte minst hans nästan halvsekellånga praktik av resor, möten, författande, filmande och radiojournalistik i Afrika och Asien.
– Jag har haft fel om mycket genom åren. Men i en fråga har jag, omedvetet, fått rätt. När den första boken skulle ges ut ville chefen på förlaget att den skulle heta Gryning i Kalahari efter inledningsmeningen som han tyckte var så vacker, berättar Lasse Berg.
Han protesterade. Visserligen skrev han om bushfolken i Kalahari men han använde dem mer i metaforisk mening.
– Idag anser evolutionsbiologerna att de förmodligen är jordens äldsta folk, säger han glatt och kan inte undgå att påpeka att allas våra släktled ungefär en halv miljon generationer bakåt leder till Kalahari eller någonstans på samma kontinent: ditt, mitt och Jimmie Åkessons.
Vi kommer alla från Afrika, även om vi råkar vara födda och uppväxta någon annanstans. Lasse Berg växte upp i Båstad på Bjärehalvön och hade enligt egen utsago en lycklig, långt ifrån välbemedlad men fri – om än inte otyglad – barndom. Den ledde till en kort karriär som yrkesofficerare som avbröts, som Lasse Berg vill minnas det, på grund av Gunnar Myrdal.
– Jag tror att det var han som sa att har man inte gjort nåt spännande innan man fyllt 25 kan man glömma resten.
Lasse Berg lämnade flygvapnet och bestämde sig att istället resa till Nepal med en folkabuss tillsammans med sin dåvarande fru, Lisa.
– Gunnar Myrdal var då den store Asienekonomen så naturligtvis packade vi med oss alla volymerna av hans Asiatiskt drama, de vägde 2,8 kilo.
Trots Myrdals auktoritet på området var han en av många som skulle få fel om Asiens utveckling.
– Alla, också jag, såg bara problemen: fattigdom, miljöförstöring, överbefolkning.
Lasse Bergs återbesök idag i de snabbväxande asiatiska ekonomierna med människor som han först mötte på 60- och 70-talen visar att utvecklingen tog en annan, för dåtidens experter och debattörer oförutsebar väg.
Också länder som ansågs som hopplösa fall för världsekonomin, som Indien och Bangladesh har idag ett växande välstånd som kommer fler till del.
– Det märkliga är att har gått bra oavsett politiskt system. I vissa länder har utvecklingen dirigerats fram av staten, i andra av marknaden men resultatet är detsamma. Det är samma konsumism över hela Asien. Människorna lever bättre och längre, men om de är lyckligare är en annan fråga.
Frågan om vilket som är viktigast, demokrati eller marknadsekonomi, verkar vara felställd.
– Jag som i åratal suttit i debatter om demokrati och bistånd i det vi kallade tredje världen har inte helt lätt att förstå vad som hänt. Men jag ser att mycket små förändringar fått stor betydelse.
Också berättar han om den fattiga, kastlösa lantarbetaren på den indiska landsbygden som fick möjlighet att äga den lilla jordplätt där hans hus stod och det har gjort det möjligt för honom att ersätta lerhyddan med ett hus i tegel, ta ett lån på huset och köpa en traktor som en av hans söner kör åt traktens jordägare.
– Och blir man utskrattad av barn på den indiska landsbygden för att man har en urmodig mobiltelefon, då har det hänt nåt. Människor började drömma om annat. De såg att andra, i andra delar av Indien eller Asien, hade fått det bättre och de ville också ha det så.
Globaliseringen har förändrat människors världsbild och deras självuppfattning. Bara de länder som slutit sig mot omvärlden, Burma och Nordkorea, har halkat hopplöst efter.
– Burma var ett av de få länder Gunnar Myrdal trodde på. Det visar att man ska vara mycket försiktig att förutspå framtiden.
På 80-talet flyttade Lasse Berg till Afrika, och frågan han ställer sig i sin nya bok är varför Afrika inte fått samma positiva utveckling som Asien. Eller är Afrika på gång? Kan man se de tecken som västerlandets förståsigpåare blundade för i Asien?
– Ja, Afrika är lite på gång. Men länderna där saknar ofta en stark stat, den försvann med kolonialisterna.
Två exempel där utvecklingen ändå gått framåt är Botswana och Rwanda. Lasse Berg har varit bosatt i båda länderna.
– Jag är mycket bekymrad när det gäller Rwanda där regimen blir allt hårdare. Men man har rest sig från ett av historiens värsta folkmord, där hela befolkningen var involverad. Det var rena Harmageddon!
Han berättar att drygt tio år efter folkmordet – då upp emot en miljon rwandier dödades – gjorde ett schweiziskt opinionsinstitut en undersökning som visade att en majoritet ansåg att folkmordet borde fullbordas. Ändå har Rwanda haft en snabb tillväxt, påtaglig minskning av fattigdomen och minskad ojämlikhet. Biståndet har hjälpt.
– En stark stat kan likaväl ägna sig åt att öka välstånd som att organisera folkmord, säger Lasse Berg som nu lämnar Afrika och Asien för Uppsala och Sydfrankrike.
Ut ur Kalahari är ett bokslut. Men han håller på med en fotobok baserad på alla tre böckerna, han funderar på frågan varför evolutionen har frambringat så många olika personlighetsdrag hos oss. Och ännu svävar den stora frågan hur vi blir lyckliga över honom.
– Människan vill tillhöra en grupp och är paniskt rädd för att bli ensam. Konsumismen bygger på en önskan om att få tillhöra en grupp. Idag ser vi att ensamheten växer fast vi dagligen kan ha kontakt med fler människor än en samlare träffade i Afrika under sin livstid, säger han.
Sökandet efter det goda livet går vidare. Och jag lämnar Lasse Berg vid ytterligare en kopp kaffe på konditoriet.