Bo Kaspers fick separationsångest
I veckan släpps deras åttonde skiva, efter 17 år tillsammans.
- En liggande åtta är ju en evighetssymbol, säger sångaren Bo Sundström.
Bob Dylan spelade in "Blood on the tracks", Bruce Springsteen släppte "Tunnel of love" och Ulf Lundell skildrade helvetet på "Den vassa eggen".
Nu har även Bo Kaspers Orkester gjort ett slags skilsmässoalbum. Tung saknad och bitterljuv sorg präglar nämligen merparten av texterna på "8", inte minst i första singeln "Innan allt försvinner".
- Här i Stockholm slutar 60-70 procent av äktenskapen med skilsmässa, så något är fel. De andra i bandet har inte skiljt sig men alla balanserar på den slaka linan. Ibland brakar det samman, ibland inte, säger basisten Michael Malmgren, den ende medlemmen som de facto har en skilsmässa bakom sig.
Men separationsångesten och skilsmässotemat skulle lika gärna kunna syfta på bandet själva. För några år sedan, när sångaren och textförfattaren Bo Sundström släppte en soloplatta, spekulerades det i huruvida Bo Kaspers Orkester var på väg att splittras.
- Visst, det var ett känsligt läge. Om Bosse hade tyckt att det var roligare, hade han fortsatt med solokarriären, säger Mats Schubert.
- I stället upptäckte jag hur mycket jag saknade det övriga bandet, säger Bosse.
- Men det kunde ju inte vi veta, inflikar Michael.
Bandet lyckades lösa krisen och hemligheten stavades kommunikation, menar Bo Sundström som vilken äktenskapsrådgivare som helst.
- Vi pratade mycket, påminde varandra om vilka skitstövlar vi var men också att vi är ganska bra. Det borde fler göra i sina förhållanden, säger han och fortsätter:
- Vi är väldigt passionerade. Och när det är mycket passion, är det också mycket känslor. Vi har ju bara musiken, liksom.
Så Bo Kaspers valde att fortsätta. Redan förra albumet "Hund" innebar en nytändning, där bandet prövade rockigare tongångar, inspirerade av Kent.
- Vi ville göra en skiva för arenor, snarare än konserthus, säger Michael Malmgren.
- På varje platta vill man glänta på en ny dörr. Efter åtta album har det blivit ganska många, säger multiinstrumentalisten Mats Schubert.
Efter de första utflykterna i jazzen och bossans värld har Bo Kaspers "lånat" från såväl soulen som salsarytmerna.
- I början var pastischerna vår grej. Men det finns inget sånt på den nya skivan. I dag är vi säkrare på vår identitet, säger Michael.
- Såna som Amy Winehouse och Duffy gör det vi sysslade med förut. Skulle vi låta så i dag, skulle det bli "dubbel-retro", säger Mats Schubert.
Den nyvunna musikaliska tryggheten beror delvis på att Bo Kaspers Orkester har en egen replokal och studio - för första gången i karriären.
- Tidigare har vi suttit i någons kök, typ. En egen studio är något man har drömt om sedan man var 15 år. Nu har vi någonstans att vara, där man "stämplar in". Det är som Roy och Roger i "Macken", säger Bo Sundström.
Hur finner ni glöden, med familjeliv och annat att tänka på?
- Ja du, vi har elva barn tillsammans. Sex döttrar och fem söner. Kasper Kindergarten... skrattar Michael.
- Men glöden uppstår så fort man har en ny låt på gång. Man blir så vansinnigt glad, det är änglakörer i två dagar, total eufori. Sen är man tillbaka på marken igen, säger Bosse Sundström.
Så jobbar vi med nyheter