Blodig vårdnadstvist

Uma Thurmans rollfigur jagar vidare efter Bill och hans hejdukar för att hämnas massakern i ett kapell . Den kostade alla hennes vänner livet och själv hamnade hon i en flerårig koma. Filmen inleds med en svartvit sekvens som delvis fördjupar händelseförloppet som beskrevs redan i ettan. Vi får äntligen se Bill i bild och anar att hela historien bygger på en sorts passion.Vad som hände barnet The Bride hade i magen vet hon inte, men det var borta när hon vaknade till liv. Första delen hade just frågetecknen runt barnet som cliffhanger.Den för länge sedan kultförklarade Tarantino fortsätter att leka och ironisera över samtida populärkultur, från seriemagasin till kung fu, samuraj och westernfilmer. En ganska lång sekvens är rena hyllningen till Sergio Leones filmer, där Uma Thurman rör sig i ett terrakottafärgat, kargt ökenlandskap som den ensamme hämnaren, dammig och blodig. Spagetthiwesternkompositören Ennio Morricones musik återanvänds också flitigt.Tarantino tar ett steg längre med kampsportfilmernas ständige schablon, den stränge läromästaren. Gordon Liu gör en otroligt elak vishetslärare som gör fåniga kast med skägget, men som kan lära utdödliga handgrepp om eleven bara är tillräckligt undergiven.De två återstående av Bills hejdukar, enögda Elle driver (Daryl Hannah) och Bills bror Budd (Michael Madsen) får varsitt kapitel i filmsagan.Filmen är alldeles för lång (137 minuter) och det blir lite tjatigt, både med kvasifilosoferandet i dialogen och slagsmålen. Det hela visar sig utmynna i en vårdnadstvist. Vem hade väl trott att Tarantino av alla skulle vilja berätta "scener ur ett äktenskap" , låt vara mellan yrkesmördare? Slutet är dock sympatiskt, även om Tarantinos tolkning av feminin mystik är mycket egen så rymmer den en viss värme.