Blek uppföljare

Den norska filmen Elling är sitt lands kanske största publiksuccé genom tiderna. Den Oscarsnominerades och en amerikansk version ska spelas in. Förståeligt då det är en intelligent, varm och rolig komedi om att hitta själva livsgnistan. Just nu går förresten en sevärd scenversion på Vasan i Stockholm .Denna uppföljare är snarare en "prequel", då handlingen föregår den i förra filmen. Här lever fortfarande Ellings överbeskyddande mamma. Hon har hjärtproblem och börjar känna av att livet har en ände. Därför förverkligar hon en gammal dröm och köper charterbiljetter åt sig och den fyrtioåriga hemmasonen till Mallorca.Elling, som även i denna film spelas av Per Christian Ellefsen, åker under protest. Han kan inte förstå varför de ska ut i det okända. Handlingen är denna gång betydligt blekare och mindre humoristisk och livsbejakande. Elling är en gnällig figur som liksom inte har börjat lyfta sig ur sitt självcentreringsträsk än. Han går mest omkring och försöker få kontroll över allt filmen igenom.Man ska nog vara stor Ellingfantast för att få behållning av Mors Elling. Här finns embryon till de teman som redan kommit att utvecklas i den första filmen som kärlek, vänskap och modet att leva. Dock saknas förra filmens fullödiga och varma berättarglädje.