Blandat julgodis i Aulan

Musik:Tror folk att evenemang i Universitetsaulan automatiskt är försedda med akademisk kvart? På scenen satt orkestern och kören hade marscherat in, men de fick vackert vänta me-dan nya publikskaror fortsatte att strömma in och försökte hitta platser. En Julgala skulle det bli, och blev det också med ett antal minuters försening.Det hela började med att Allmänna Sången, med hjälp av fem bleckblåsare stereofo- niskt utplacerade på sidoläktarna, framförde J P Sweelincks motett Hodie Christus natus est, musik från cirka 1600. Trots att samtidigheten kör/brass inte alltid var total och trots att de moderna bleckinstrumenten ofta dränkte körstämmornas detaljer och text, fångades musikens jublande glädje riktigt bra. Kören fick sjunga två verk helt på egen hand a cappella: Ivar Widéens Gläns över sjö och strand, vårdat sjungen med viss dansant svikt. Dessutom Hugo Alfvéns Julsång med dess mjuka melodik och fylliga harmonik, en komposition som fick kören att låta märkligt medelålders. Fullt godkänt framförande, dock.Tog bort högtidlighetskänslanDagens ståuppkonferencier var David Batra. Förutom att presentera kommande musikstycken — en bisak — inledde han en intensiv kommunikation med publiken, vokalsolisten och orkestermedlemmar. Han fick också assistans av såväl kör som orkester med ljudande exempel på vad han pratade om. Förutom att dra ned många rungande skrattsalvor såg han också omsorgsfullt till att ta bort varje känsla av hög- tidlighet man kunde haft inför konserten.Vokalsolist var sopranen Maria Fontosh. Två verk framförde hon på egen hand med stöd från Uppsala Kammar­orkester. Först sjöng hon en sopranaria ur Händels Messias, Rejoice greatly, en mycket svår aria med sina stundtals långa och snabba melismer. Hon sjöng rösttekniskt mycket säkert, om än med en viss tendens att rusa igenom snabba passager. Orkestern var mycket följsam. Jag saknade ett generalbasinstrument, cembalo eller liten orgel, men man kan ju inte få allt ? Ett osentimentalt (tack för det!) framförande av Jean Sibelius berömda julsång Giv mig ej glans sjöngs strålande uttrycksfullt, men denna gång fallerade orkestern stundtals i intonationen.Orkestern fick utföra två humoristiska instrumentalverk: Först P-O Ukkonens roliga potpurriarr av hur tv:s Julafton går till, där musiken ur Disneys julhälsning sätts ihop på ett fyndigt och inte så lätt vis. Vissa i orkestern får till och med sjunga! Stort publikjubel efteråt förstås. Det andra, Leroy Andersons Sleigh ride (färd med släde), innehöll skickligt utförda ljudeffekter av typ hovklapper, bjällror, piska och t o m gnäggande (= trumpet!), populärmusik av bästa slag. Vem minns inte samme tonsättares Skrivmaskinen?Mäktig avslutningTvå ytterst välkända julsånger framfördes så. I den förs­ta, F Grubers Stilla natt i A Öhrwalls arr, medverkade sopransolist, kör och orkester. Jag tycker Öhrwalls arr är tråkigt, men det gjordes så bra man kan begära. I den andra, A Adams julsång O, helga natt, fick publiken sjunga med i allsång(!), något som klarades riktigt bra med Cecilia Rydinger Alins säkra ledning.Men galans allra bästa musik kom med de tre Christmas carols som utfördes. De två i radikalt skilda stilar av John Rutter, den innerliga Candlelight carol och den mycket rytmiskt pregnanta Shepherd's pipe carol, blev med sopransolo, kör och orkester till riktiga pärlor. Konsertens avslutning blev den på en instrumental melodi av Mendelssohn grundade carolen Hark, the herald angels sing. Första versen sjöngs av sopransolisten med orkester till. Andra versen sjöngs av kören med en tyvärr rätt fyrkantig frasering. Men i sista versens fortissimo lades David Willcocks suveräna diskantstämma till och vi fick en passande mäktig konsertavslutning.Alla medverkande skall ha heder av en nog så arbetsam men utmärkt genomförd konsert. Det pålagda extranumret, nog så glad och trevlig julmusik, kändes helt överflödigt efter den ståtliga, avslutande julhymnen.