Den senaste månaden har Netflix-abonnenter kunnat bänka sig framför den åttiotalsbetonade serien "Stranger things", där ett gäng rollspelsfanatiska småkillar blir indragna i ett äventyr där deras spelfärdigheter blir till stor nytta. Förra hösten kom inte mindre än två böcker om svensk rollspelhistoria ut, och i skrivande stund utlovas en Kickstarter-finansierad nyutgåva av det klassiska svenska rollspelet "Drakar och demoner" komma under hösten.
Det penna- och papperbaserade rollspelandet har alltså fortfarande en dragningskraft även i dagens genomdigitaliserade samhälle. Vad är det då som tilltalar oss så med det helanaloga spelet, till den grad att det även lyckas dra delar av dagens datorvana ungdom till spelbordet?
Pedagogen, speldesignern och tv-kritikern Anna-Karin Linder Krauklis, som är en av spelledarkursens kursledare samt en av författarna till boken "Finna dolda ting – en bok om svensk rollspelshistoria", pekar på rollspelens genomgående "gör det själv"-kultur som en viktig framgångsfaktor.
– Många rollspelare sitter ofta i timmar och skriver egna rollspel eller tillverkar kartor, till skillnad från datorspel där man i regel oftast är mer av en passiv mottagare. Så på det sättet ger rollspel verkligen en unik möjlighet att vara med och skapa sina egna världar, vilket jag tror tilltalar många, säger Anna-Karin Linder Krauklis och fortsätter:
– Att ha varit spelledare borde dessutom i dag ses som en stor merit på cv:t – man är van att ta ansvar för sin spelgrupp, bra på att dramaturgiskt lägga upp berättelser och duktig på att improvisera.
Tillsammans med Daniel Linder Krauklis kom hon förra året ut med "Finna dolda ting", där författarna systematiskt går igenom den svenska rollspelsutvecklingen från 70-talets klassiker "Dungeons & dragons" till våra dagars rollspelsrevival. Vad gäller återväxten av äldre rollspelare pekar Anna-Karin Linder Krauklis på framför allt nostalgifaktorn som avgörande.
– Generellt har vi sett en stor populärkulturell nostalgivåg under de senaste åren, och dåtidens rollspelare är i dag en köpstark grupp som kan lägga på saker som gör dem lyckliga, vilket inte minst alla reboots och fortsättningar av filmserier som "Star wars" och "Batman" tyder på, säger Anna-Karin Linder Krauklis.
Johan Anglemark, Uppsalabo och tidigare redaktör vid rollspelsbolaget Äventyrsspel där han bland annat redigerade rollspelsregler, var som ung en av stadens inbitna rollspelare.
– Det som lockade mig till rollspelandet var delvis spelfaktorn, jag har alltid älskat olika spel. Inom rollspel finns dessutom inte heller några knivskarpa regler, utan det går bra att i samarbete med spelledaren pröva sig fram. Att spela rollspel är dessutom som att få vara med i en fantasybok – stället för att bara läsa "Sagan om ringen" kunde man nu få vara en av karaktärerna i berättelsen och få slåss mot drakar, säger Johan Anglemark, som uppskattar att han under gymnasietiden lade ner uppskattningsvis femton timmar per vecka på rollspelande.
– Ofta sågs vi hemma hos någon i gänget runt lunchtid på lördagen, och spelade sedan fram till tretiden på natten. Det var helt enkelt vansinnigt uppslukande, säger Johan Anglemark och fortsätter:
– Per capita tror jag att vi var störst i världen vad gäller antal sålda "Dungeons & dragons"-spel. Till en viss del tror jag det kan ha berott på "Sagan om ringen"-böckernas enorma framgångar i Sverige - boken såldes mer här än i något annat land förutom England.
Uppsalabon Gustaf af Geijerstam, som sedan sju år tillbaka driver spelbutiken Fantasia där han säljer rollspel vid sidan av så kallade brädspel och figurspel, ser svenskarnas föreningsvana som en annan viktig faktor för vår rollspelsvurm.
– Sverige är ett starkt föreningsland, där vi är vana att träffas i mindre grupper och föreningar, och där det ibland även varit möjligt att få stöd genom studieförbunden. Sedan tycker vi också om våra sagor i form av John Bauer och andra berättare, och så är vi generellt väldigt duktiga på engelska vilket gjort att vi har kunnat ta till oss de engelska spelen utan problem.
Som tidigare anställd vid världens största figurspelsföretag, Games Workshop, kunde han den svenska marknaden väl och kände att det fanns ett gap att fylla.
– När jag startade butiken hade rollspel hamnat lite i bakgrunden. Men för drygt två år sedan, när "Dungeons & Dragons" gavs ut i nyutgåva, sparkades intresset verkligen igång igen, säger Gustaf af Geijerstam och fortsätter:
– I dag hittar du rollspelare i alla åldrar – fäder som själva spelade som unga och nu spelar med sina barn, nostalgiker i 40-50-årsåldern och så ungdomar som aldrig spelat tidigare. Vi har faktiskt rätt många kunder i övre tonåren. Det absolut största spelet är fortfarande "Dungeons & dragons". Sedan har även en del svenska rollspel fått ett uppsving – vi har alltid varit rätt duktiga på att göra rollspel här i Sverige.
Hur skiljer sig nyare spel från äldre?
– Ämnena skiljer sig inte så mycket åt, det finns trots allt en begränsad mängd uppslag. Men många nyare rollspel har inspirerats av datorspelsvärlden, exempelvis i hur man i dag inte är begränsad till att spela enskilda karaktärer utan också kan bygga upp hela samhällen och utveckla dem.
Vad utmärker ett framgångsrikt rollspel?
– Lättillgänglighet och igenkänningsfaktor. Det ska vara lätt att förstå hur man lyckas med handlingen, och det ska gå att känna igen och känna sig bekväm i en värld. Där är "Star wars"-rollspelen ett bra exempel.
Och kanske är det just möjligheten att få träda in i sagans värld, och dessutom själv få vara med och forma berättelsen, som fortfarande gör rollspelens värld så lockande.
– Dels har jag fått ett väldigt stort kontaktnät genom mitt rollspelande, framför allt genom arbetet på Äventyrsspel. Än i dag är det många som känner igen mig därifrån och kommer fram för att prata gamla minnen. Men framför allt var det vansinnigt roligt – så kul som jag hade när jag spelade de här spelen som ung har jag nog aldrig haft, avslutar Johan Anglemark.