Bland ballader och sleaze

De säger själva att de inte har några problem med Weilands drogproblem, nyss utsläppt från avgiftning. "They've all kicked dope", säger Weiland om sina nya bandkamrater, och menar att det underlättar.Låter betryggande.Om det fanns en musikterapeutisk falang av psykoanalysen skulle den säkert peka på att de gamla Guns-killarna skulle bli uttråkade med en mes som frontman ­ efter att ha stått ut med Axl Rose i så många år. Men hur låter det då? Inte särskilt mycket G N' R, men då och då som Stone Temple Pilots rakt av, anledningen är förstås Weilands säregna röst. Huruvida man tycker att det är bra eller inte beror lite grann på om man gillade STP, men desto mer på vad man förväntar sig av Slash & co. För det här är ett nytt band där en del spår inte håller måttet givet den "renommé" som namnen ska stå för, och balladerna faller kanske inte alla skitiga rockers på läppen.Men håller man sinnet öppet finns utöver de överraskande bra balladerna (särskilt You got no right) en ganska brokig samling låtar, från sleazerockiga öppnaren Sucker train blues via den udda Illegal i song till tunga STP-kopian Slither. Och mycket känns som om det har mer potential live än på platta. Om Weiland håller ihop, vill säga.