– Vi hade ju aldrig tänkt bli professionella. Alla i bandet hade vanliga jobb, men när det gick så bra så körde vi på i några år, säger Birgitta Wollgård.
Birgitta Wollgård började sjunga tidigt och som trettonåring vann hon talangjakten ”Ungdom med ton” i Slottsbacken i Uppsala. Då blev hon upptäckt av Håkan Eldhs Orkester och började sjunga med dem på helgerna. Bandet spelade mest på olika platser i Uppland. Hon sjöng sedan med Lasse Källs Orkester innan hon och maken Lasse Johansson bestämde sig för att starta ett eget band.
Det blev Birgitta Wollgård & Salut och inspirerade av amerikanska band som Chicago och Blood, Sweat and Tears gick musiken lite utanför den gängse dansbandsmallen. Bandet fångade snart Björn Ulvaeus och Benny Anderssons intresse som i sin tur tipsade skivbolagsmogulen Stikkan Andersson och sedan tog det snabbt fart. Debutalbumet spelades in 1973 och 1974 kom genombrottet.
Förstaplatsen med ”My whole world is falling down” följdes av hiten ”Om och om och om” 1975 och sedan en rad hits med låtar som ”Stick iväg”, ”Det var ingenting på” och ”Bättre sent än aldrig”. Och ett ständigt turnerande runt hela bandet med konserter fem dagar i veckan.
– Vi blev ett så kallat riksband och fick anpassa repertoaren så att den skulle passa i alla delar av landet. Här i Uppsala fungerade lite snabbare och rockigare musik, men söderut skulle det vara mer lunkande takt. Vi gillade bäst att spela här omkring och norrut.
Efter sex år på vägarna och listorna kände flera av medlemmarna att det var dags att lägga ner och gå tillbaka till sina vanliga jobb och bandet lades ner. För Birgitta Wollgård fortsatte musiklivet dock i några månader till. I samma veva som Salut lades ner fick hon ett erbjudande om att åka med ABBA på turné som körsångare.
– Vet du vad jag svarade? Jag ska tänka på det. Det låter jättedumt, men sedan ringde jag ju upp och tackade ja, säger Birgitta Wollgård.
Världsturnén startade i Vancouver i Kanada och fortsatte sedan runt den nordamerikanska kontinenten och efter en paus i Europa.
– Jag minns att det nästan kändes som en dolk i magen när publiken skrek för att det var så mycket folk på konserterna.
Men sedan var karriären över. Det var dags att bilda familj och Birgitta Wollgård jobbade först på musikaffären BK Records i Uppsala och startade sedan en egen frisörsalong. Kvällens spelning på Öregrundsmåndag är den tredje konserten Birgitta Wollgård & Salut gör sedan sista 70-talsspelningen den 1:a september 1979 i Östervåla Folkets Park.
Första återföreningen gjordes på Baldakinen i Uppsala 1996, den andra på Norrlands nation när listan Tio i topp firade 50 år 2011. Bandet som nu består av Birgitta Wollgård på sång, Lasse Johansson på bas, Leif Stacksteg på gitarr, Thomas Eriksson på keyboard och Torbjörn ”Tolle” Johansson på trummor har träffats varannan vecka de senaste två åren och spelat ihop på skoj. Enligt Birgitta Wollgård blir konserten ”en nostalgikväll” med många gamla låtar från 70-talet, men också en del nytt.
Är det något i din musikkarriär du ångrar?
– Nej, faktiskt inte. Kanske att jag borde ha fortsatt lite till, men man ska ju sluta när man är på topp, säger hon.