Vasaparken är våt av regn. Den har blivit en viktig del i Biotopias verksamhet. Parken förser museet med gråsuggor, mångfotingar, spindlar, humlor och andra småkryp. I dammen håvas plankton upp som besökarna kan bekanta sig med i mikroskop. Här finns ett stekelhotell och museipersonalen hämtar in kottar, löv och kvistar till pyssel.
– Biologi är handfast och konkret, säger Emil Nilsson, växtekolog och verksamhetsutvecklare.
Biotopia fyller tio år och Emil Nilsson summerar:
– Vi har gjort massor av grejer och besöksantalet har nästan tiodubblats. Vi ordnar mer och mer aktiviteter utanför huset och har startat Naturpodden.
I naturpodden kan man ta med lyssnarna på tjäderspel, något man inte skulle kunna göra med en guidegrupp eftersom man måste sitta stilla och vänta i ett gömsle i timmar och blir tvungen att kissa i en flaska.
I ett stort akvarium på bottenvåningen simmar aborre, id, mört, braxen och tjusiga stensimpor som anställda på Upplandsstiftelsen har fångat i Fyrisån. Längre in förbereder museipedagogerna Klara Granlöf och Anna Lagerqvist torsdagskul för barn i åldern 3–4 år. Den delen av lokalen är nybyggd. Golvet är ljusgrönrutigt och här finns bord och stolar, diskbänkar, mikroskop och förstoringsapparater. Efter en stund är det fullt av barn och mammor. Vad detta rum ska kallas har de inte kommit på ännu. På övervåningen finns redan biolabbet, annars hade det varit passande.
Vi går upp en trappa och sätter oss framför Fågelsjön med rördrom, svan, skäggdopping och mängder av andra uppstoppade fåglar. Det är rofyllt. Fonden är ommålad av Lindorm Liljefors, son till Bruno. Vi går vidare till Porten till norr, med björn, lokatt, älgar och flyttfåglar.
– Det gamla står sig. Det är viktigt att det finns som bas, vi skulle vara nakna utan det här, säger Emil Nilsson.
I nästan hundra år var detta Biologiska museet. Fem av de ursprungligen åtta dioramorna finns kvar. Från början visades djur och miljöer från hela landet. Nu är fokus flyttat till Upplands natur.
– Uppland blir mer och mer relevant. Fler Upplänningar har varit i Thailand än i Florarnas naturreservat, säger Emil Nilsson.
En sak han tror är originellt för ett biologiskt museum är att de ordnar så mycket aktiviteter utanför huset.
– Vi uppmärksammar Upplands natur och hoppar över själva museet, med risk för att vi gräver vår egen grav, säger han.
Personalen på Biotopia har funderat över framtiden och kommit fram till att de vill nå fler mellanstadiebarn och vuxna.
– Inklusive unga vuxna. Det lär finnas en del studenter i den här stan, säger Emil Nilsson och ler finurligt i skägget.
Ett steg i den riktningen är kvällsöppet på onsdagar och fler aktiviteter från tio år och uppåt. Dit hör att titta på småkryp från Fyrisån.
Den främre delen ska byggas om till bibliotek med en vuxen- och en barndel med kafébord emellan. I november startar en bokcirkel om Sapiens: en kort historik över mänskligheten, av Yuval Harari. Annat nytt är tecknarkvällar, holkbyggarkvällar och samtalskvällar. På torsdag, den 19 oktober, blir det samtalskväll om hur museet ska utvecklas framöver.
– Vi vill få hjälp. Vi tycker att allt gått väldigt bra de här tio åren. Vi har kommit hit, vad ska vi göra nu? Varthän därnäst? Ett tioårsjubileum är ett bra tillfälle att fundera, säger Emil Nilsson.