Bildskön realism på bruten engelska

Det är fullt möjligt att se den som en berättelse om kärlek i en hård tid.
Filmen handlar om en ung, ogift, gravid kvinna, Maria , och hennes trolovade, Josef; som absolut inte är den fysiska pappan till hennes barn. Barnet föds i en tid av förtryck av de hårt skatteindrivande romarna.

Filmens regissör Catherine Hardwicke, regidebuterade med den fräna tonårsfilmen Tretton för ett par år sedan. Den handlade om ett par unga kvinnor som desperat försökte hitta sin plats i dagens Los Angeles. Även här handlar det om en tonåring som försöker förstå sin plats i tillvaron, men på ett något mildare vis. Den unga och begåvade Keisha Castle-Huges, som Oscarnominerades för sin roll i Whale rider, gestaltar Maria med stort allvar.

I en blågrå färgskala och med vackra bilder berättar Catherine Hardwicke om en tid när allt gjordes för hand och varje dag bokstavligen var en kamp för att få mat. Hon berättar också om människornas känslor. Nasaretbornas oförsonliga inställning till ogifta mödrar år noll är tyvärr fortfarande rådande i vissa kulturer. Josefs tvehågsenhet till att ta hand om en annans barn är begriplig även i vår tid.

Skådespelarnas pålagt brutna engelska irriterar dock, liksom musiken, en sorts Enyaetno med samplade julsånger insprängt här och där. Fantasystämningarna vid kung Herodes hov eller hemma hos de tre vise männen i fjärran östern eggar dock ögat.
Det är realismen och bildskönheten som är den här filmatiseringens styrka. Men när vi kommer till det här med änglarna blir det lite problem med trovärdigheten. Mestadels fängslar den dock, trots att berättelsen är så välkänd.

Bildskön realism på bruten engelska

Alldeles oavsett vad man har för religionstillhörighet, eller om man inte har någon alls kan man ändå tycka att berättelsen om Jesus födelse är en av de vackrare i världslitteraturen.