Bildskön och ordfattig tavelfantasi

Det är inte mycket känt om denne konstnär eller om hans modell. Men det är alltså den romanfantasin som nu blivit film. Redan romanen är mycket bildberättande. Filmen är än mer målande. Såväl filmens bildkompositioner som färger och ljussättning stämmer väl överens med vad de holländska mästarna gjorde med färger, penslar och duk på 1600-talet. Här finns bilder såväl från de finare salongerna som från slakterier och ladugårdar.Filmen har å andra sidan en mycket knapphändig dialog. Det är mycket som sker under ytan hos rollfigurerna, vilket påminner om filmer som Återstoden av dagen och Glädjens hus. Återhållen erotik och diverse sublimeringar finstilt gestaltat kräver sina skådespelare, men banne mig också sina ljussättare. Ska något berättas i ansiktet på en skådespelare bör också biobesökaren kunna se det. Här målas det med ljus.Berättelsen handlar om den 17-åriga Griet som kommer som husa till konstnären Johannes Vermeers hem. Han målar sina tavlor i en särskild ateljé, vars fönster Griet får ansvaret att tvätta. Ganska snart förstår Vermeer, spelad av den ständige Mr Darcy, jag menar Colin Firth, att Griet har känsla för form och färg. Hon blir hans assistent och sammansvurna.Men deras relation kompliceras bland annat av att Vermeers välgörare blir tänd på Griet och vill ha hennes porträtt. Dessutom har Vermeers hustrus svartsjuka väckts.Den unga Scarlett Johansson (som också har huvudroll i Lost in translation) ger sin Griet en intelligent och stark vilja som skymtar flera gånger bakom det strängt religiösa doket hon bär. Hade hon levt i ett annat sammanhang och i en annan tid hade hon förmodligen blivit konstnärinna. Det är ett kvinnoporträtt som växer.Flicka med pärlörhänge är en detaljerad, välgjord och fantasieggande skildring från ett fiktivt 1600-tal. Dessutom är det starkt laddad erotisk berättelse, där det mesta stannar vid symbolik och antydningar. Filmen är definitivt sevärd, inte minst för konstälskaren.