Bildgåtor som fascinerar

Enligt Nationalencyklopedin betyder trivial "som inte i väsentlig grad avviker från det välkända och alldagliga och alltså saknar prägel av nyskapande". Visst är situationerna i Du levande vardagliga, men Roy Andersson arbetar med förhöjningar och stiliseringar och det gör han på ett helt eget sätt.
För ett tag sedan var de nyskapande, numera får man nog säga att de är typiska för just hans sätt att uttrycka sig och stilbildande för en hel generation av åtminstone reklammakare. När det gäller långfilm är Roy Andersson fortfarande ensam om sitt sätt att gestalta samtiden.

Du levande kan närmast beskrivas som ett femtiotal poetiska bilder. Var och en är formulerad som en anekdot eller dikt.
Roy Andersson har en egen, studiobyggd värld som påminner om vår, där allt är färgat i gallgrönt, smutsgrått och vaniljvitt. Den befolkar han med människor som är lite slitna av livet, med utseenden långt ifrån annonsidealen Men om Roy Anderssons förra film, Sånger från andra våningen präglades av apokalyptiska undergångsstämningar så är denna nya film roligare och mer ömsint i sin skildring av människorna. Fortfarande finns dock en underliggande ton av hot eller ondska i några av filmens rutor.
Humorn är säregen och svärtad. Ibland brister någon ut i sång, ibland talar någon direkt till filmpubliken. Men mest säger de saker till varandra, vardagliga, drömska och desperata.
- Ingen förstår mig, klagar inledningsvis en bedagad rocktjej, medan hennes tatuerade och överåriga pojkvän i bakgrunden försöker trösta och mildra.
Några av historierna bildar följetongslinjer, som tonårstjejen som drömmer om att få ihop det med en rockgitarrist. Hennes drömmar följer vi fram till att bröllopet är över. Medan tillvaron bokstavligen rusar förbi parets köksfönster så öppnar hon bröllopspresenter och han spelar som vanligt gitarr utan att bry sig om henne.

Vi får också följa medlemmar i en blåsorkester och en man i blåställ som i bilkön berättar om en dröm i fler scener än en. Men dessa historier är det närmaste något linjärt berättande vi kommer tillsammans med Roy Andersson.
Man kan också se filmen som en räcka bildgåtor. Vad betyder det att en spårvagns ändstation heter Lethe, likt glömskans flod i texter av Platon och Aristofanes. Förmodligen har det att göra med Goethecitatet "Gläds då, du levande, i din ljuvt uppvärmda säng/ Innan Lethes iskalla våg slickar din flyende fot", som Roy Andersson haft som motto för filmen.
Den suggestiva slutscenen, där en armada flygplan flyger över någon storstad som kanske är Stockholm eller Paris, lämnar alla frågor öppna. Är de vänner eller fiender i planen? Är det en invasion eller ska de släppa ned något?
Filmstudenter och andra cineaster har här att ösa ur, även alla övriga. Roy Anderssons bilder oroar, dröjer kvar i tanken, berör och väcker denna gång också ett och annat skratt. Det är faktiskt en utveckling så god som någon.

Bildgåtor som fascinerar

Du levande är faktiskt filmkonst i bemärkelsen film som konst. Susanne Sigroth-Lambe ser i Roy Andersson en mästare - i den helt egna filmgenre som han själv vill kalla trivialism.