Situationen på de svenska folkbiblioteken har debatterats flitigt under året, och på vissa håll har man upplevt att det har blivit oroligare på senare tid. Men när UNT ringer runt till biblioteken i Uppsala och ställer frågor om arbetsmiljön framträder en relativt lugn bild.
Av totalt 13 bibliotek är det endast Stadsbiblioteket som varit med om bråk under hösten. Man ringde då efter väktare på grund av en incident med en vuxen besökare.
Däremot är det vanligare med skadegörelse, då det på ett par bibliotek förekommit krossade fönsterrutor och klotter. Personalen på biblioteken menar dock att året i allmänhet varit lugnt, och ser ingen förändring jämfört med sommaren eller våren.
Karin Runevad, enhetschef på Bibliotek Uppsala, menar att det egentligen rör sig om en vardagssituation som medierna plötsligt fått nys om.
– Vi har inte jättestora problem här just nu, men frågan är ständigt aktuell och inget nytt för oss. Det som har hänt nu är att situationen fått mer uppmärksamhet av media.
Ett par bibliotekarier menar att de har haft sämre perioder, där de behövt avvärja situationer som stört lugnet på biblioteken. Men detta har inträffat längre än ett år tillbaka i tiden. Biblioteken har numera handlingsplaner som reglerar hur man ska hantera individer som stör eller som beter sig våldsamt. Detta anses nödvändigt på grund av bibliotekens roll som öppna platser, där vem som helst får vara.
– Det är viktigt att förstå att det inte finns någon snabb lösning. Vi måste kunna anpassa oss och hantera människor med psykisk ohälsa och andra situationer som uppstår. Bemötande är en baskompetens för bibliotekspersonal, och något vi ständigt måste arbeta med, säger Karin Runevad.
Men situationen tycks se annorlunda ut på annat håll i Sverige. I september publicerade fackföreningen DIK en rapport om arbetsmiljön på biblioteken. Många vittnade om att bråk, stök och skadegörelse är tillhör vardagen på bibliotek runt om i hela Sverige, både i innerstad och på landsbygden. Men situationen skiljer det sig från fall till fall, menar Märit Rönnols, kommunikatör på DIK.
– Vi ser att det finns olika bilder. Vissa tycker att det finns jättestora problem, medan andra inte upplever någon oro alls. Men vi märker att där det finns problem så är det akut.
Hur representativ anser du att rapporten är?
– Det finns en god representation som ger rapporten ett bra underlag. Vi kan se att fördelningen av kön, ålder och typ av bibliotek av de 5500 som fick enkäten och de 1800 som svarat stämmer bra överens. Ingen grupp är underrepresenterad.
I våras blev situationen på ett bibliotek i Hässelby startskottet för en kulturdebatt om bibliotekens funktion som allmän plats. Vissa ville att bibliotek skulle vara tysta, fredade platser, medan andra framhöll deras funktion som mötesplatser, öppna för alla. Karin Runevad menar att debatten till slut blev alltför polariserad, och att bibliotek kan fylla olika roller.
– På bibliotek finns tystnad, men också programverksamhet, musik och samtal. Det som gäller för bibliotek är att ge plats åt både och – inte antingen eller.